Att köpa en bostadsrätt är ofta den största investeringen du gör. Att dessutom bli betalningsansvarig för säljarens dolda pant kan bli det som knäcker ekonomin. Regeringens utredning kommer inte en dag för sent.
En man köpte sin drömlägenhet för ett antal år sedan – en bostadsrätt med 4 rum och kök i Solna. Han skötte sina avbetalningar på lånet och allt var frid och fröjd i nästan ett decennium innan en av de större bankerna hörde av sig. Det visade sig att lägenheten fortfarande var pantsatt av den tidigare ägaren, vilket denne inte redovisat vid tillträdet. Under alla dessa år hade säljaren betalat på lånen själv, men nu kommit på obestånd eller flyttat utomlands och slutat med inbetalningarna. Långivaren gör då som de brukar och kräver betalning av den som sitter på panten för dessa krediter, det vill säga den ovetande köparen. Med hot om utmätning via kronofogden ställs nu ägaren inför faktumet att betala den gamla ägarens skulder eller själv bli bostadslös när bostaden säljs på exekutiv auktion. Fallet är verkligt och de juridiska kvarnarna maler. Hur det slutar är inte klart ännu.
Det här är inget unikt fall, det förekommer med jämna mellanrum, antingen som ett misstag men även med brottsligt uppsåt av säljaren. Och anledningen till att situationen kan uppstå är att det saknas ett centralt register över bostadsrätter, något som regeringen nu valt att påbörja en utredning om. Ett ägarbyte av en bostadsrätt ska förvisso registreras i föreningens egen lägenhetsförteckning, men det är ofta inte till någon större hjälp. Vare sig den som köper en lägenhet eller den bank som ska bevilja lån har rätt att kontrollera vem som äger bostadsrätten eller om det finns gamla olösta lån kvar för lägenheten. Och i många fall sköts föreningens förteckning av styrelsen som kanske vare sig har kompetens eller tillräckligt med tid för att upprätta ett komplett register. I vissa fall har föreningen en förvaltare som ska uppdatera lägenhetsförteckningen, vilket gör att det sköts mer professionellt.
Även mäklaren har ett ansvar för att redovisa de panter som är utställda på den lägenhet som ska säljas. Men det är inte helt enkelt. Bankerna ska informera föreningen när en bostadsrätt pantsätts och det sker oftast genom ett brev till styrelsen. Men där slutar bankernas plikt. Brevet kanske inte diarieförs av styrelsen, och därför görs ingen notering i lägenhetsförteckningen att lägenheten nu har pantsatts till en annan bank. När det blir aktuellt med försäljning får mäklaren då fram en felaktig lägenhetsförteckning där den aktuella pantsättningen inte är noterad.
Det är anmärkningsvärt att ett centralt register fortfarande saknas för bostadsrätter. Det register som en förening har är ofta inte korrekta eller uppdaterade. De bygger på att ledamöterna i styrelsen har kompetens att föra in alla relevanta uppgifter och framför allt att de har tid. De flesta har heltidsjobb att sköta och styrelsearbetet sker på fritiden. Det är att lägga ett väl stort ansvar på ledamöterna i styrelsen. Frågan om ett statligt register för bostadsrätter har utretts vid ett flertal tillfällen, senast 2007. Alla utredningar mynnar ut i samma slutsats – ett register borde inrättas.
ÄVEN OM DET förekommit en del fall där privatpersoner drabbats av felaktigheter i pantnoteringarna, så har medierna varit ointresserade att belysa ämnet. Nu återstår det att se vad regeringens utredning mynnar ut i – förhoppningsvis har vi ett centralt pantregister för bostadsrätter inom några år.
