Så har Borätt Forums läsare anpassat sig under pandemin

Antalet smittade i Sverige klev i går över 7000 personer. Nästan hälften av alla smittade bor i Stockholms län, totalt 3143 personer. Förutom uppmaningar om att stanna i Stockholm har även kösystem till butiker införts med syfte att begränsa antalet människor inne i samma butik. Borätt Forum har pratat med två läsare som bor i Stockholm för att se hur dem har anpassat sina liv efter pandemin och dess restriktioner.

 

Inge Nilsson, bor i södra Stockholm.  

Hur är det för dig att vara just i Stockholm i dessa tider, hade du hellre befunnit dig någon annanstans?

– Ja, det är en hypotetisk fråga. Det är klart att hade jag haft min stationära bostad någon annan stans så naturligtvis.

Är du orolig för att bli smittad?

– Nej faktiskt inte. Men det beror också på att jag har en restriktiv hållning. Realistiskt så skulle det ju jag kunna bli smittad också. Nu sitter jag i ett läge där jag är brf ordförande och där har vi till exempel tagit beslut om att flytta fram årsstämman. Skulle det vara så att viruset härjar i Stockholm en längre tid då är det så att vi får ha stämman i höst, även om det strider mot stadgarna. Det är medlemmarnas hälsa som är viktigt här. En positivt grej med situationen är att jag är imponerad över den hjälpsamhet som sprungit ur situationen. I samtliga trapphus hos oss har medlemmar satt upp lappar där de meddelar att de kan hjälpa till. Som ett exempel fick jag ett mejl där en medlem frågor om hen kan hjälpa till med något för någon i föreningen. Det kan vara att hjälpa med handling eller så. Det är en fantastisk uppslutning. Och man ser hur allt från unga till gamla hjälps åt. Det är enastående. Hur människor tar sig samman och hjälpt åt.

 

Har du blivit tvungen att anpassa dig på något sätt?

Ja det har jag. Jag har anpassat mig. Vi skulle ha möte i dag men det fick vi ställa in för att alla inte mådde bra. Men det gäller också att i en sån här situation helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. Det är absolut nödvändigt. Acceptera att man inte kan ha samma frekvens på till exempel möten.

– Men jag åker inte kollektivt längre. Behöver jag åka någonstans tar jag taxi. Det gäller för hela styrelsen hos oss. Vi kan inte riskera någons hälsa. Och när det gäller mat beställer vi direkt från nätet. Det är en helt ny grej för oss. Träffar jag någon står jag ett par meter ifrån, ser till att hålla avstånd. Det går alltid att ringa varandra i stället. Men om man möter någon på gatan ser jag till att hålla avstånd.

 

Sussande Diffner, även hon bor i södra Stockholm.  

 Hur ser det sociala livet ut för er nu?

Vår familj tillhör nog de som tar det lugnt. Vi handlar en gång i veckan, träffar inga vänner eller så i onödan. Mamma träffar vi över Skype. Vi har följt Folkhälsomyndighetens råd från början.

Hur är det för dig att vara just i Stockholm i dessa tider? Hade du hellre befunnit dig någon annanstans?

– Både ja och nej. Nu har inte jag jättestor erfarenhet av andra städer, men även om det är mer tätbefolkat här så finns det större vårdmöjligheter i Stockholm. Nu bor inte vi mitt i stadskärnan, vi har en ganska stor yta att röra oss på och en skog i närheten som vi kan promenera i. Det varit skönt med ett landställe som var självförsörjande. Men det är som sagt både för och nackdelar.

Har du blivit tvungen att anpassa dig på något sätt?

– Jag har hållit mig borta från kommunaltrafik, jag har aldrig åkt så mycket bil som nu. Min man tillhör riskgruppen och därför har vi haft väldiga procedurer när vi kommer hem, med att tvätta händer och så vidare. Vi utsätter oss inte i onödan. Vi är absolut oroliga över att släpa in smittan till min man. En annan anpassning är i arbetet. Att tänka ”måste jag gå på det här kundmötet” eller ”kan vi göra detta via nätet”. Man strävar efter att möta kunden digitalt, säger hon.

Är du orolig för att bli smittad?

– Det känns lite olustigt att skicka iväg min elvaåring till skolan. Jag har inte kontroll då. Hur ska de stackars lärarna hålla koll på att alla barn i skolan tvättar händerna?

– Det verkar som att vissa inte förstått vad detta handlar om. Man har tagit folkhälsomyndighetens rekommendationer för lätt. Det verkar som att man inte förstår att rekommendationen faktiskt är en uppmaning. Vi i Stockholm är lite mer hetsiga, det är inte lika mycket ”chilla” här. ”man ska bara” eller ”jag måste bara”.

Har ni gjort något gemensamt i föreningen för att hjälpa till?

– Vi har pratat mycket med våra äldre i föreningen, sagt åt dem att hålla inne inne. Vi har också tagit hjälp av företaget Fixit som erbjudit sig att hjälpa alla i riskgrupperna, vilket är fantastiskt. Jag personligen har pratat med tre av våra äldre medlemmar och förklarat att de inte ska öppna dörren till folk de inte känner, bland annat för bedrägerier som ökat i samband med pandemin, men också för smittorisken. Eftersom vi är en liten förening så har vi en bra grannsamverkan. Och imorgon ska vi faktiskt ha styrelsemöte digitalt, vi får se hur det går.

Men det är ingen panik än?

Nej det är ingen panik än, men vi är ganska försiktiga till vardags ändå. Man kommer ofta längre genom att använda huvudet. Vi får lov att lita på experterna och göra som de säger helt enkelt.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *