7 dec 2020

Vi börjar nu närma oss en tidpunkt där pandemins grepp om våra liv successivt kan börja minska. Tre läkemedelsbolag har rekordsnabbt tagit fram vaccin, där tanken är att vaccinering i några länder kan börja i december och troligen januari i Sverige. Nästa fråga blir hur snabbt implementering av vaccinering kan genomföras som naturligtvis börjar med risk- och samhällsviktiga grupper.

Text: Leif Hässel 

Hur snabbt länder tar bort både rekommendationer och ”regleringar” beror även på hur smittotillstånd, antal IVA-patienter, dödstal och r-tal utvecklas. Självklart är det svårt att veta exakt när pandemins grepp är borta men nu kan vi åtminstone se en tydlig väg fram. Detta är mycket glädjande och den enda osäkerhet som finns är hur snabbt det går. Vi går definitivt mot bättre tider.

Vi kan också konstatera att det varit en fördel att ha haft finanskrisen i närminnet eftersom både regeringar och centralbanker agerat snabbt och kraftigt med stimulanspaket. Detta har onekligen räddat många jobb, social oro och personliga tragedier, det vill säga det hade kunnat vara väsentligt värre.

Det är en ”no-brainer” att säga att den ekonomiska tillväxten blir högre 2021 än 2020, men vi ska inte förvänta oss en snabb förbättring på arbetsmarknaden. I takt med att världens länder öppnar sig tar tillväxten fart och därmed kan arbetslösheten minska något men det kommer att gå långsamt. Vidare är det troligt att sysselsättningen förbättras bland dem som främst kan sägas vara anställningsbara det vill säga har minst gymnasieutbildning samt kan svenska. För att inflationen ska ta fart krävs en snabbt fallande arbetslöshet, vilket knappast kommer att hända. Slutsatsen blir därmed även att löneökningar hålls nere och därmed att inflationsrisker blir lägre.

Mycket låga inflationsrisker och tvärnit i ekonomisk tillväxt, har fått centralbanker att utlova nollräntor under flera år, vilket även Riksbanken nyligen meddelat. De har till och med sagt att de accepterar en inflation över målet en tid. Vi lever i fantastiska tider i den bemärkelsen att negativa realräntor råder en lång tid framåt. Extremlåga räntor och låg inflation ger samtidigt stora omfördelningseffekter i samhället. Det gynnar inte löntagare, men däremot kapitalägare och låntagare som till exempel föreningar och bostadsrättsägare. Med hög sannolikhet betyder det att föreningars lånekostnader och därmed avgifter kan hållas på låg nivå vilket inte minst är viktigt för högt skuldsatta föreningar. Under normala betingelser kanske de redan varit nära ”fallrepet”.

Expansiv finans- och penningpolitik, en pandemi som är på väg in i slutfasen samt utsikter till förbättrad konjunktur, betyder trots allt en god grogrund för till exempel aktie- och fastighetsmarknaden. En del av dessa goda nyheter ligger naturligtvis redan i dagens priser men jämfört med ränteplaceringar och räntekostnad är det trots allt attraktivt att placera i mer riskfyllda tillgångar. Under året har hushållens förmögenhet ökat eftersom tillgångspriser stigit. Sammantaget är detta goda nyheter för såväl föreningar som för enskilda bostadsrättsägare.

En allt viktigare fråga, som gynnar bostadsrättsägare men sätter samtidigt krav på föreningars funktionssätt, är ett stigande intresse för hemmet. Det är rimligt att en bestående effekt av pandemin är ökat hemarbete det vill säga vi kommer i högre grad att alternera arbetsplats mellan kontoret, hemmet och kanske en co-workinglokal. Sammantaget betyder det att vi troligen kommer att ställa högre krav och investera mer i boende. Tillsammans är detta positivt för bostadsmarknaden men borde i förlängningen även betyda att styrelsearbetet i föreningar blir än viktigare och kanske även att fler är beredd att engagera sig i detta viktiga arbete.

Det som skrivits ovan handlar mer om för föreningar svårstyrda så kallade makrorisker, medan mer påverkbara risker som uthyrning av egna lokaler, beräkna likviditetsbehov och inte minst skuldsättning. En viktig trivselfaktor är låga räntekostnader som i sin tur ger låga avgifter. Det är därför kritiskt att bankerna i denna kris är välkapitaliserade och tål kreditförluster som för övrigt visat sig bli långt mindre än förväntat. Utlåningen kan således fungera normalt till både föreningar och bostadsrättsägare. En synnerligen viktig uppgift för varje styrelse i en förening är att punktmarkera sin solvens som direkt påverkar bankernas lånemarginal och därmed i praktiken lånekostnader och i förläningen avgifter.

Det mesta som jag skrivit är åt det positiva hållet, men den stora rysaren är om inflation och räntor skulle börja stiga. Sannolikheten är som sagt mycket låg, men med högt skuldsatta hushåll, företag och inte minst stater, skulle en högre räntenivå knäcka det mesta, det vill säga vi skulle få se fallande fastighets- och aktiepriser, ökad arbetslöshet och social oro men även stigande avgiftsnivåer och alltfler föreningar med problem.

Lyckligtvis kan vi nog glömma det scenariot.