Tänk vad bra det vore om alla kunde lära sig det här. Då skulle vi slippa problemet med springnotor, förlåt jag menar systematiska underskott i bostadsrättsföreningar.

Hög inflation och stigande bolåneräntor har tvingat många bostadsrättsföreningar att höja sina årsavgifter. Trots högre årsavgifter är det många föreningar som går med underskott. Underskotten är ofta systematiska, det vill säga många föreningar går med underskott år efter år. De här underskotten leder till slut till stora ackumulerade underskott. Det är ett stort problem som borde få mer uppmärksamhet än vad som sker idag. Frågan om systematiska underskott och stora ackumulerade underskott är ett bevis på att föreningen tar ut för låga årsavgifter. Konsekvensen blir att föreningen bygger upp stora framtida upplåningsbehov i framtiden.

En högre framtida skuldsättning innebär högre räntekostnader och därmed högre årsavgifter. Högre årsavgifter innebär också ett svagare intresse för föreningens bostadsrätter och därmed lägre marknadspriser. Så varför går många föreningar med systematiska underskott och vem tjänar på det? Svaret är enkelt: De medlemmar och styrelseledamöter som inte har för avsikt att bo kvar i föreningen tjänar på det. Även bostadsutvecklare tjänar på det eftersom lägre månadsavgifter ökar möjligheten att ta bra betalt för en bostadsrätt.

Problemet är bara att det finns inga gratisluncher. Lunchen kostar oberoende av vem som får betala. Beroende på vilken moral, etik och uppfostran man fått med sig under uppväxten landar uppenbarligen olika individer i olika beslut. Och det gäller uppenbarligen även i bostadsrättsföreningarnas värld. I min värld är det inte okej med några springnotor eller att lämna en del av notan till nästa restauranggäst. Det tycker säkert inte du heller men att lämna en del av kostnaderna till nästa bostadsrättshavare är tydligen okej för många. Bostadsrättsföreningar ska leva efter självkostnadsprincipen. Det betyder att en bostadsrättsförening ska täcka samtliga kostnader. Om en förening går med underskott ett enskilt år på grund av till exempel kraftigt stigande räntor eller en vattenskada är ingenting konstigt. Underskottet ska dock tas igen under kommande år. Det är det som är innebörden av självkostnadsprincipen. Att årets resultat för en förening varierar är ingenting konstigt. Vad som däremot är konstigt och anmärkningsvärt är när föreningar går med systematiska underskott.

Tanken med en bostadsrättsförening är att varje generation som bor i en bostadsrättsförening ska stå för sin del av kostnaderna. Medlemmarna i en förening ska med andra ord betala för alla kostnader. Det vill säga kostnader för drift, kapital och slitage. I bokföringen heter det inte slitage utan avskrivningar. Av rättviseskäl fördelar man utgiften för till exempel en ny hiss på 40 år eftersom hissen kommer att nyttjas under 40 år. Om man inte gjorde det utan i stället belastade hela utgiften på de medlemmar som bor i föreningen det året hissen införskaffas skulle det innebära att de medlemmar som flyttar året efter får stå för framtida medlemmars kostnader trots att man inte längre sliter på hissen. Det skulle också innebära att föreningen hela tiden skulle behöva ändra på årsavgifterna varje gång man införskaffar en ny byggnadskomponent eller gör någon större reparation eller renovering vilket skulle vara väldigt opraktiskt.

Det här problemet har man löst bokföringsmässigt genom möjligheten att periodisera utgifter, det vill säga fördela utgifter över en byggnadskomponents nyttjandeperiod. En slitagekostnad är med andra ord en periodiserad utgift som i bokföreningen benämns som en avskrivning. Tänk vad bra det vore om alla kunde lära sig det här. Då skulle vi slippa problemet med springnotor, förlåt jag menar systematiska underskott i bostadsrättsföreningar. Men då vill det till att Boverket, intygsgivare, revisorer och ekonomiska förvaltare tar sitt ansvar och gör sitt jobb och visar att det inte är okej att lämna notan till nästa gäst.