Bonnie Simms var ordförande för Brf Näckrosen med 520 lägenheter under tio år och efter det föreningens administrativa förvaltare. Hon menar att dagens nya utmaningar innebär ökade krav både på styrelser och föreningens medlemmar. Hon anser också att det bör ställas högre krav på förvaltare.
När jag ber henne ta tempen på bostadsrättsföreningen som företeelse idag anser hon att hela föreningsbegreppet som sådant har urholkats. Det är helt enkelt inte så många föreningar och då talar hon inte bara om brf:er, som står för det ursprungliga i meningen förening.
– Alltför många medlemmar förstår inte vad en förening innebär. Är man med i en förening har man lika mycket ansvar som grannen. Du är helt enkelt föreningen. Att man sedan väljer en ordförande och styrelse handlar ju om att korta och effektivisera beslutsprocessen samt möta kraven från bland andra Bolagsverket.
– Det är oroande att hela detta stora fastighetsbestånd som Sveriges alla brf:er utgör drivs alltmer av människor i styrelserna som inte har nödvändig kunskap att driva ett fastighetsbolag, säger hon. Mycket av ansvaret faller då på förvaltarna samtidigt som det inte finns någon kvalitetsstämpel på dem. Jurister och fastighetsmäklare är certifierade och legitimerade, har förbund som har koll på dem. Förvaltare har ingenting sådant.
– Jag försökte vid ett tillfälle att få till en revision på en förvaltare, det var ingen som ville åta sig detta, berättar hon. Hon berättar om hur brf Näckrosen bytte teknisk förvaltare och plötsligt sjönk kostnaden för glödlampor med mer än 60 procent. Hon menar att avtalen kan vara otydliga.
– Och vem kontrollerar att de gör det de ska göra med kvalitet och inom regler och förordningar? Vår revisor gjorde klart att det inte var hans ansvar, utan helt och hållet styrelsens ansvar. Och vad händer om det kommer in folk i styrelsen utan kunskaper som ber förvaltaren att sakgranska alla fakturor så att vi sedan kan attestera dem, vem kollar förvaltaren?
Bonnie Simms menar att en väg att gå är att ställa krav i bostadsrättslagen på vissa grundläggande kompetenser i styrelsen men också att utbildningen ska erbjudas styrelsen och bekostas av föreningen.
– En utbildning skulle nog också locka fler till att vara med. Man skulle få grundläggande kunskaper för att kunna ta hand om ett bostadsbolag som vilken styrelse som helst.
Alternativet att hyra in professionella styrelsemedlemmar menar hon inte fungerar av den anledningen att det inte finns någon möjlighet för dem att axla fullt ansvar och agera som huvudman för föreningen. I nuläget kan de bara agera som rådgivare. Det kommer att krävas deltagande från föreningens sida, att föreningen utser egna styrelsemedlemmar som kan följa och se hur proffsstyrelsen och förvaltaren resonerar, tänker och agerar, att det finns en förankring i föreningen.
– En av våra största utmaningar under mina år var information, att förklara varför vi gjorde saker eller kanske framför allt inte gjorde vissa saker. Medlemmar måste också undervisas om hur saker och ting hänger ihop. Ett problem är t ex att man inte kan neka någon medlemskap i föreningen, självklart ska man inte kunna neka hur som helst, men idag är den möjligheten obefintlig.
– Men, avslutningsvis, viktigast är att det skapas någon form av kontrollorgan på förvaltarna. Lekmännen i styrelserna är helt i deras händer. Självklart finns det många bra och duktiga styrelser som gör ett bra jobb, men man sköter inte en förening på 500 lägenheter på kvällstid. Fler måste till för att jobbet ska bli gjort.
– Ett nytt tufft landskap ställer helt nya krav på styrelser, medlemmar och förvaltare, för många har det varit en förhållandevis enkel resa de sista 10 – 20 åren, avslutar Bonnie Simms.
