Som Skattebetalarnas förenings Slöseriombudsman, Slöso, har jag i över två år arbetat med att granska hur politiker och offentliga tjänstemän hanterar våra pengar. Jag visste redan innan att slöseriet med våra skattepengar var omfattande, men jag blev chockerad över vad jag fick se.
Å ena sidan är det svårt att förstå hur våra ansvariga politiker kan låta det ske, eller till och med aktivt driver på det, då det innebär ett brutet förtroende gentemot oss som betalar. Å andra sidan förstår jag varför så mycket skattepengar slösas bort: Våra politiker har helt enkelt stora möjligheter att vara frikostiga med pengarna. Om jag skulle använda upp mina egna pengar på snabbmat och på att spela bort dem på nätkasinon, som i TV-programmet Lyxfällan, så hamnar konsekvenserna på mig själv. Pengarna kommer att ta slut. När våra politiska beslutsfattare använder våra skattepengar obetänksamt eller slösaktigt, så blir det inga kännbara konsekvenser för dem. De sitter kvar på sina poster och nya pengar kommer in nästa år igen. Utkrävandet av ansvar fungerar dåligt i Sverige.
Hur man bäst tar hand om resurser som finns att tillgå har blivit en ytterst aktuell fråga, inte bara när det handlar om skattepengar. Vi har levt länge i en tid där det funnits ganska gott om resurser och hela samhället har fungerat förhållandevis väl. Det känns förstås bra när saker rullar på utan problem, men det gör människan lat och lite blind. När man inte behöver vända på varje krona, så gör de flesta ogärna det. Det behövs ju inte! Nu är vi på väg mot kärvare och mer osäkra tider. Först kom coronapandemin 2020. Sedan blev det krig i Europa och priserna, inflationen och räntorna ökar. När det kommer att vända vet vi inte.
All osäkerhet väcker förstås en massa oro, men inget ont som inte för något gott med sig. I en ansträngd situation börjar vi intressera oss för och bli medvetna om hur vi egentligen har det. När resurserna blir knappa börjar vi tänka mer på vad vi gör med våra pengar, för att få dem att räcka till. Det vi gör är att återuppliva ett bra gammalt begrepp: Hushållning! Då börjar vi ställa oss själva en massa frågor. Att skaffa kunskap blir också en viktig del. Vad betalar vi egentligen för våra försäkringar? Hur fungerar det egentligen att spara i fonder? Det ställer också saker på sin spets och vi tvingas fundera över våra prioriteringar. Vad är viktigast: Att ha det där välbetalda jobbet med mycket resor, eller att ha tid med barnen? Många kommer att upptäcka sådant som de sopat under mattan tidigare, för att det var för jobbigt att ta itu med. Kanske hade visst underhåll av huset ha behövt göras, men inte blivit av.
Räntorna hade varit bra att binda. Det kan vara smärtsamt att se sanningen i vitögat, men också lärorikt. Att det är klokt att agera långsiktigt, är en bra insikt. Det som vi alla går igenom i vår tid, kommer att göra oss och samhället starkare och mer tåligt. Genom att göra svårigheterna till utmaningar att bemästra blir de lättare att klara av. Att kunna ta hand om sitt hem, sin familj, ha koll på sin egen ekonomi och ta bra beslut, ger också en känsla av självständighet och stolthet som vi mår bra av. Våra politiker kommer också att bli medvetna om ansträngda tiderna. Vi kan hoppas att några insikter och kämpaglöd kommer att nå dem också, så att vi kan få se mer ansvarsfull och långsiktiga beslut om hur våra skattepengar används. Låt hushållning bli ett ideal som fler eftersträvar.
Josefin Utas, skribent
