I början av nittiotalet skrev jag en doktorsavhandling om den europeiska stålindustrin, men ganska snabbt efter det hamnade jag i ett händelseförlopp som ändrade inriktningen både på både mitt sätt att leva och att arbeta akademiskt. Det var våren 1994 jag snubblade in i en 140 kvadratmeter stor lägenhet i centrala Göteborg som det kostade en kvarts miljon att köpa. Eftersom jag är ekonom var det provocerande, för hur jag än räknade kom jag fram till att den var alldeles för billig jämfört med de villor som mina kamrater samtidigt köpte. Det ledde sedan till att jag gjorde två saker: