I en debattartikel på Bopol.se ifrågasätter bostadsrättsexperten och författaren Mikael Goldstein gängse uppfattningar om Allmännyttans utförsäljningar under perioden 1990-2010.

I den allmänna debatten har det ofta sagts att det var en dålig affär för skattebetalarna att kommunerna sålde ut de allmännyttiga bostäderna. Vinnarna som pekades ut var de hyresgäster med besittningsskydd som över en natt förvandlades till miljonärer.

Mikael Goldstein skriver att det i Stockholms kommun ombildades äldre fastigheter med låg bruksvärdeshyra och stort underhållsbehov, belägna i attraktiva lägen.

Han framhåller att kommunen fick mer betalt av den nybildade bostadsrättsföreningen, än om den sålt hyresfastigheten till ett annat fastighetsbolag. Föreningen var alltid villig att betala betydligt mer än rådande marknadspris. Och kommunen slapp rusta upp husen.

Dessutom fick de nybildade föreningarna bara köpa huset, men inte marken som huset står på. Merparten av husen står på tomträtt, då en stor del av allmännyttan i Stockholm står på mark som hyrs av kommunen.

Årlig tomträttsavgäld (markhyra) erläggs, även efter ombildning, men nu av bostadsrättsföreningen. Av Stockholm stads cirka 3 900 tomträtter för fler-bostadshus upplåts cirka 40 procent till bostadsrättsföreningar.

Omtaxering av byggnad, och mark sker vart tredje år. Mark är en evig resurs, som inte förslits. Byggnad däremot förslits, minskar i värde, via avskrivning i årsredovisningen. I Stockholm råder bostads- och markbrist. Såväl bostadsrätter som tomtmark stiger i värde.

Mikael Goldsteins slutsats är att det inte bara var de som köpte bostadsrätter som var vinnare, kommunen har också fortlöpande intäkter över åren. Värdestegring vid halv ombildning delas broderligt, av bostadsrättsägare och kommun.