Stark, snäll och lite blyg – det är på scenen som självförtroendet når sin höjdpunkt, där hon känner sig hemma och mår som bäst. Så beskriver hon sig själv – Maria Sur från Zaporizjzja i Ukraina.

Maria Sur flydde tillsammans med sin mamma Liudmyla från fasornas krig i mars 2022 och det var här i Sverige som musikkarriären tog fart. Maria är driven och vet vad hon vill. Det är i varje fall min beskrivning efter att ha träffat henne. Maria var endast 17 år gammal när kriget bröt ut.

Vad minns hon av den ödesdigra dagen?

−Jag kommer ihåg den 24 februari, jag var i skolan och hade tyskalektion. Jag hörde om bombningarna i Kiev och Charkiv i media. Vi hörde sirener i min stad och min lärare sa ”att vi slutar nu för det händer något och vi förstod att Ryssland invaderade Ukraina. Vi trodde att det skulle pågå ett par dagar. Kriget bara fortsatte och vi kände oss förvirrade. Efter ett par veckor började ryssarna hota oss om att bomba kärnkraftsanläggningen i min stad. Då började folk lämna landet, minns Maria.

Maria och hennes mamma kunde inte bestämma sig för vad de skulle göra. De packade sina resväskor för att sedan packa upp dem igen några timmar eller dagar senare. Till slut bestämde hennes mamma att de skulle fly, de tog sig till centralstationen för att ta ett tåg utomlands men vart de skulle ta vägen visste de inte.

−Vi begav oss till centralen och där var packat med folk, barn och kvinnor låg på marken. Tåget gick till Polen. Min farmor hade kompisar där som vi fick bo hos medan vi väntade och hoppades att kriget i Ukraina skulle upphöra. Så blev det inte.

−Mitt starkaste intryck från kriget var just resan till Polen, den tog lång tid, tre dagar, det var trångt och kallt. Väntan i Polen blev inte så lång, kriget i Ukraina fortsatte och Marias mamma började fundera på vart de skulle ta vägen den här gången.

−Sedan tolv år tillbaka bodde min mammas kusin i Stockholm. Hon kontaktade oss när vi var i Polen och sa ”jag köper biljetter till er och så kommer ni hit”.

Vad saknar du mest från ditt hemland?

−Pappa! Han är kvar och får inte lämna landet. Jag saknar också min farmor, språket, folket, vännerna, min bästa kompis och maten, ja, det mesta. Jag har inte varit där på tre år. Det är svårt för dem och för oss. Maria tycker hon blev väl mottagen när hon kom till Sverige, ”svenskarna är trevliga och har ett stort hjärta”.

− I början var jag lite förvirrad och i min egen bubbla. Nu pluggar jag musik och lär mig svenska på eftermiddagarna. Jag bor med min mamma och är ambassadör för UNHCR (FN:s flyktingorgan).

Vad innebär din roll?

− Jag är både stolt och glad över att vara ambassadör hos UNHCR som gör ett fantastiskt jobb och viktiga insatser för flyktingar. De gör världen bättre för utsatta människor. Jag är själv flykting, så det kan jag intyga.

Hur har dina vänner det hemma?

− De är vana vid kriget och mycket trötta, berättar Maria som pratar bra svenska och har lätt för att hitta orden, hon skrattar till och säger att hon ”hänger mycket med svenskar”.

Vad tror du om framtiden?

− Det ser inte bra ut för Ukraina. Jag känner mig som flykting mentalt. Man är inte hemma och man är inte riktigt här heller. Jag känner mig ”i mitten”. Vad gäller min framtid är det musik som gäller. Det upptäckte jag redan som tioåring och jag kämpar på för att nå mina mål.

Vändningen musik och karriärmässigt för Maria var när hon ställde upp i galan ”Hela Sverige Skramlar” till förmån för Ukraina. Välgörenhetsgalan drog in 63 miljoner kr i april 2022 till det krisdrabbade Ukraina.

Du hade bara varit några veckor i Sverige innan galan, hur kom du överhuvudtaget med?

− Vad ska man göra i ett nytt land? Jag började googla på ”famous people in Sweden” och jag skrev till ”all”. Sara Dawn Finer svarade mig och gav mig några tips för att komma framåt i musikbranschen. Hon var också med på galan och jag skrev och frågade om det är möjligt att jag kan få vara med. Hon gav mig kontaktuppgifter till producenten. Jag sjöng för honom och sedan fick vara med.

Nästa steg för Maria var Melodifestivalen åren 2023 med låten ”Never Give Up” och 2024 med låten When I’m Gone och hör och häpna – hon hamnade i finalen båda gångerna. − Men jag vann inte.