Vem ansvarar egentligen för gatan där du bor? De flesta skulle nog svara kommunen – men på många platser är gatan en del av en gemensamhetsanläggning som förvaltas av bostadsrättsföreningar i grannskapet. Lekplatsen och strandpromenaden kan också vara föreningarnas ansvar.
En klassisk gemensamhetsanläggning kan vara en enskild väg på landet. Den sköts av en liten samfällighetsförening som består av fastighetsägare i området. Det är stugägarna och deras gäster som trafikerar vägen, och om de vill undvika obehörig trafik kan de sätta upp en bom med lås.
I stadsmiljö kan gemensamhetsanläggningar bli betydligt mer komplexa och ingå i den samhälleliga infrastrukturen.
I Gåshaga på Lidingö finns det flera bostadsrättföreningar i ett område som exploaterades i början av 2000-talet. Gatunätet mellan husen är en gemensamhetsanläggning, liksom kajområdet och en liten ö med badplats. Anläggningarna i området sköts av två samfällighetsföreningar som ser till att gatorna är snöröjda och att gatubelysningen fungerar.
Örjan Kollander är ordförande i brf Gåshaga Pirar 1.
Han berättar att Gåshaga är en gammal industrihamn som ägdes av Walleniusrederierna. De sålde marken till Skanska som byggde bostäder på platsen under åren kring millennieskiftet. Walleniusrederierna, Skanska och Lidingö stad kom överens om att bilda gemensamhetsanläggningar som de blivande bostadsrättsföreningarna skulle äga och förvalta genom två samfällighetsföreningar, GA1 och GA2. Delägare i samfällighetsföreningarna är bostadsrättsföreningarna i området, ett företag som hyr ut båtplatser och Lidingö stad.
– Ur Skanskas och Lidingö Stads synvinkel var det ett smart arrangemang, säger Örjan Kollander. Men han tillägger att bostadsrättsföreningarna hellre hade sett kommunen hade ansvarat för vägarna och den övriga marken i området.
Samfällighetsföreningarna i Gåshaga står i dagsläget för plogning och belysning, men framöver kommer vägarna att behöva asfalteras om, och så småningom kommer vatten- och avloppsledningar att behöva repareras och bytas ut. De har också hand om bryggor och badplatsen på den lilla badholmen utanför.
– Underhållet belastar föreningarna, det ingår i underhållsplanerna och medlemsavgifterna måste ta höjd för kostnaderna, säger han.
På Lidingö kommun betecknar man arrangemanget vid Gåshaga Pirar som ”komplext” och ”välfungerande”. Liknande arrangemang finns på många platser och fenomenet har blivit vanligare.
Lina Brantemark som är affärsutvecklare på fastighetsutvecklingsbolaget Obos, skrev för en tid sedan en ledare på sajten bostadspolitik.se där hon konstaterar att antalet gemensamhetsanläggningar ökat och att de blivit allt mer komplexa. Hon ifrågasätter det kloka i att privatpersoner som är medlemmar i en bostadsrättsförening också har ansvar för delar av den samhälleliga infrastrukturen.
– Bostadsrättsköpare ska inte behöva ha en fastighetsrättslig grundutbildning för att förstå vad de har köpt, skriver hon och framhåller att det är svårt att från början överblicka vad ett sådant arrangemang kan föra med sig i framtiden.
Ute vid Gåshaga på Lidingö gäller det att ta höjd för den dag då nya vatten- och avloppsrör behöver grävas ner.
