Borätt intervjuade Veronica Hejdelind, tidigare vd för Arwidsonstiftelsen i nummer 4/2021.
Hon ser bristen på social bostadspolitik som en viktig faktor bakom de stora problem Sverige har i dag med både segregation och bristande kvalitet i de bostäder som byggs.

 

– En av grundpelarna för en stabil och hållbar stadsbyggnad är en social bostadspolitik, säger hon, och i nästa andetag dissar hon svenska politiker:

–Det har inte funnits en bostadspolitik på 30 år. Man har lagt ansvaret på marknaden som fått ta över allt mer. Kommunerna har planmonopol, men de är också stora markägare. När det kommunala verksamheterna, som allmännyttan, också ska verka på marknadsmässiga villkor tvingas det att agera mer kortsiktigt och med maximalt vinstintresse. Markpriserna drivs upp och bygg- och fastighetsbolagen som köper till höga priser bygger högt och tätt för att snabbt få igen sin investering. De bygger bostadsrätter, eftersom hyresrätter innebär ett längre engagemang och avkastning först på lite längre sikt, säger hon.

Skapar segregation

Att köpa bostadsrätt eller betala höga hyror för nyproduktion, höga andrahandshyror eller för svartkontrakt har blivit det enda sättet att ta sig in på bostadsmarknaden i de större städerna.

– Den ensidiga satsningen på bostadsrätter har skapat segregation, säger hon.

Hon förklarar att en stadsdel behöver bostäder med olika upplåtelseformer, prisklasser, storlekar och standard för att minska segregationen. När människor med olika ålder, bakgrund och ekonomiska omständigheter rör sig på en plats upplevs den som tryggare, mer levande och vänlig. När de flesta barn går i den lokala skolan, och det finns ett utbud av olika varor och tjänster i kvarteren stärks gemenskapen i lokalsamhället.

Tomma bostäder

– Men om man betraktar bostaden som vilken kapitalvara som helst som ska konsumeras som på vilken annan marknad som helst, riskerar man att skapa segregerade stadsdelar. Hus och lägenheter blir penningplaceringar. I vissa delar av London, New York men också i viss mån Stockholm city står lyxiga bostäder tomma. I de kvarteren blir utbudet av varor och tjänster litet eller obefintligt, gatulivet blir tomt och otryggt. Samtidigt råder där bostadsbrist. Renhållningsarbetare, sjuksköterskor, lärare, poliser och andra med viktiga funktioner i samhället har inte råd att bo, och tvingas pendla långa sträckor, vilket det leder till rekryteringsproblem, säger hon och tillägger att detta inte rimligen kan vara en vision för svenska politiker.

Då lyfte Sverige

Veronica Hejdelind anser att det är hög tid att börja fundera över vilket samhälle vi vill leva i och att bostadspolitiken är nyckeln.

– När Sverige för hundra år sedan lyfte sig ur fattigdom började man med bostadssituationen. Mottot var bra bostäder till priser som människor hade råd att betala. Allmännyttans hyresrätter med reglerad, låg hyra, egnahemsrörelsen, barnrikeshusen, nya förorter dit människor flyttade från trångboddhet och usla sanitära förhållanden, men också den väldigt speciellt svenska bostadsrättsföreningen, allt var del av en plan att lyfta Sverige, framhåller hon.

Marknadskrafter och hyresreglering

Hon beskriver följderna av att bostadssektorn i slutet av 1900-talet överläts allt mer till marknadskrafterna, samtidigt som hyresregleringen från andra världskriget finns kvar. I dag krävs goda inkomster för att skaffa bostad i Stockholm och många lever med mer än halva inkomsten låst i boendet. De som sitter på hyreskontrakt med låg hyra håller fast vid bostaden intill döden, vilket saktar ned flyttkedjorna.

– Det är viktigt att förstå att det inte ligger i marknadens intresse att ensamt ta ansvar för bostadsförsörjningen i landet. De medborgare som inte har råd att efterfråga en bostad på bostadsmarknaden – var ska de bo? Vem ska tillhandahålla bostäder till dem som nekas bolån eller hyreskontrakt?

Ställ högre krav

Följderna av det bostadspolitiska haveriet är på den politiska agendan varenda dag. Veronica Hejdelind beskriver det som att man i 30 år låtit bli att ta ansvar från politiskt håll – och att försummelserna nu biter politikerna därbak.

Dags alltså för det offentliga att ta ansvar.

Hon menar att kommunerna behöver använda sitt planmonopol till att ställa mycket högre krav på fastighetsbolagen. Markanvisningar måste komma med tuffare villkor och man kan inte alltid sälja marken till högstbjudande, vilket flera kommuner börjat inse.

Människor behöver plats

– Vi behöver inte fler Hagastaden med sin höga exploatering, höga hus och hårdgjorda ytor. Människor behöver närhet till parker, grönska omkring sig, ljusa tillgängliga gårdar. Platser där pensionärer kan träffas, barn kan leka utomhus. Förskolor och skolor behöver tillräckligt stora gårdar för att barn ska kunna leka fritt. Människor behöver också plats för rekreation, motion och vila.

Skyfall

En annan viktig aspekt är klimatförändringarna. Ett par rejäla skyfall under senvåren visade att dagvattensystemet på många håll är otillräckligt och då letar sig vattnet ner i källare och tunnlar och brunnarna svämmar över. På sensommaren sattes stora delar av Gävle under vatten.

–Träd och grönska tar emot vattnet och lagrar det. Träd ger skugga och svalka, och gör klimatet i staden jämnare, säger hon.

Paris bygger framtidens stad

Det insåg man i Paris där de senaste årens kraftiga värmeböljor tagit tusentals liv. Paris borgmästare Anne Hidalgo omvaldes i år på ett program för att göra staden grönare och mer hållbar. Över 60 procent av all gatuparkering tas bort för att i stället ge plats för 100 000-tals träd, bredare trottoare och cykelbanor, nya parker och man har byggt badpontoner i kanalerna och Champs Elysées omformas år 2024 till en stadspark.

– Paris är ett bra exempel på hur man kan bygga framtidens stad, säger Veronica Hejdelind.

 

Fakta:

Arwidssonstiftelsen sattes upp av fastighetsmannen Per Arwidsson och hans hustru Birthe 2014. Stiftelsens övergripande vision är att bidra till att bygga ett samhälle som håller ihop där alla kan utvecklas till sin fulla potential. Stiftelsen har på några år hunnit bli en plattform för diskussioner om hur städer ska byggas för att bli levande, trygga, sunda och väl fungerande för människor som arbetar och bor där.