Stefan Johannesson är Sveriges genom tiderna mest meriterade fotbollsdomare. Han har under en lång karriär dömt flera hundra matcher i Allsvenskan. 2003 blev han FIFA-domare.

Borätt träffade honom tidigare i höstas, när han var helt nyinflyttad i en lägenhet i Täby med sambo och nyfödd son.

 

Flyttkartongerna står staplade i hallen. Liam, två månader snusar med sin mamma i sovrummet, och i det öppna kök/vardagsrummet finns bord och soffa på plats.

Nyinflyttade Stefan Johannesson är glad – han har hamnat precis rätt!

 

Från köksbordet har vi överblick – det är en ljus, luftig fyra som har stor balkong med kvällssol, utsikt över träd och en fin gård.

– Vi gillar att den har öppen planlösning, men att sovrum och badrum ligger avskilt, säger han.

En annan stor fördel är att lägenheten ligger i Näsby Park – bara en halv kilometer från den tidigare adressen. Tolvåriga dottern Nikki går i närbelägen skola och ex-frun bor precis i närheten.

– Jag älskar Näsby Park, säger han och talar om närheten till natur, hav och bad.

Lägenheten köptes före visning. Stefan och hans sambo, Emely, hade varit på jakt efter en fyra länge eftersom lille Liam var på väg.

– Det är jättesvårt att hitta fyror i Näsby Park, och nu hittade vi en som hade allt vi hade på önskelistan.

Jag trivs alltid

Stefan Johannesson har bott på massor av olika adresser och testat olika boendeformer sedan han kom till Stockholm 1993. Allt från hyresrum till Stocksundsvilla.

– Jag trivs alltid. Jag bara är sådan. Varje ställe jag bott på har varit det bästa. Att flytta till ett nytt ställe känns bara kul. Jag är nyfiken och van att anpassa mig till nya omständigheter.

En av de egenskaper som gjort honom till en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsdomare, och som gör att han nu är en av de högst uppsatta inom Svenska fotbollsförbundet.

Svenskar med gott rykte

Men för att nå sådana framgångar krävs förutom ett öppet sinne även omutlighet och integritet.

Stefan Johannesson har dömt matcher på högsta internationella nivå och han säger att svenska fotbollsdomare har gott rykte i världen.

– På plan är det svart eller vitt. Man måste döma varje situation för sig utan hänsyn till om det är hemmamatch eller borta, vilka lag eller spelare det gäller. När man går ut på plan måste man vara nollställd – det är bara din egen kompass som du har att gå efter. Tappar du det blir du aldrig framgångsrik, säger han och tillägger att döma fotboll är 99 procent psykologi. En bra domare skapar förtroende för sina domslut genom att motivera sakligt och stå fast.

Riskerar hamna i bakvatten

För att verifiera riktigheten i domslut finns det numera teknik. VAR, videoinspelningar där det går att se exakt vad som hände. För domarkåren är VAR välkommet, men det är många klubbar i Sverige som inte har det.

–Det är en fråga för klubbarnas årsmöte om klubben ska införa VAR, och ofta säger medlemmarna nej.

Detta gör Stefan Johannesson orolig för den svenska fotbollens konkurrenskraft internationellt:

– Vi riskerar att hamna i bakvatten, att inte få möjlighet att spela i de stora ligorna och att inga stora matcher kommer att spelas i Sverige. Men besluten är fattade i demokratisk ordning och måste respekteras, säger han.

Underbar supporterkultur

I Europa är VAR en självklarhet, men där finns annat som gör sporten mindre rolig. Klubbarna har stora resurser, men arenorna är tysta. Biljetterna är dyra, så supportrarna har inte råd att gå på matcherna. På läktarna sitter turister som självklart inte har samma engagemang.

– Supporterkulturen i Sverige är helt underbar! Lagen har klackar som står upp och sjunger, de skanderar mot varandra vid matcherna. Stämningen vid ett Stockholmsderby är ojämförlig – du hittar inget sådant längre i övriga Europa.

Han berättar att mycket har förändrats sedan han startade sin domarkarriär som mycket ung hemma i Habo nära Jönköping. Hans pappa dömde, själv fick han pröva på och ansågs ha talang, gick kurser och dömde division 6-matcher.

Föräldrarna största problemet

Han menar att det är väldigt mycket tuffare för ungdomar som dömer sina första matcher i dag. Inom ungdomsfotbollen är det föräldrarna som är det största problemet. Utvecklingen på plan speglar samhällsutvecklingen, säger han, och tänker tillbaka på de första åren i Stockholm då han arbetade som fritidsledare på en skola i ett högstatusområde på dagarna och dömde ungdomslag i ett utsatt område på kvällarna.

– Jag såg att en del barn hade en brist på närhet till vuxna som kunde förmedla vad som är rätt, vad som är ett ok beteende. Det verkade inte ha att göra med om de var materiellt priviligierade eller inte.

Som pappa till en tolvåring möter han också föräldrar som verkar ta lätt på sitt eget ansvar som uppfostrare, som anser att det är skolans sak att lära barnen hur man ska bete sig.

– Man ser ofta barnen som problemet – men barnen gör som de lärt sig hemma.

Domare är bara människor

Att döma i en specifik situation på fotbollsplan är en sak. Där finns ett rätt och ett fel.

Men att döma människor är något helt annat.

Under sin tid som bas över domarna i Allsvenskan var Stefan Johannesson i hetluften när några av kollegorna betedde sig illa på olika sätt.

– Fotbollsdomare är bara människor. Det är lätt att döma ut en person som gör fel, men oftast vet vi inget om vad som ligger bakom. Det kan vara en personlig tragedi. Vi har ett rättsväsende som tar hand om oegentligheter, men själva behöver vi inte vara så hårda i våra omdömen om människor.

Inte tid för styrelse

Och så kommer vi tillbaka till bostadsrättsföreningen.

Före flytten tog Stefan Johannesson reda på att föreningen är välskött och har bra ekonomi. Han har sedan tidigare goda erfarenheter av att bo i bostadsrätt.

– De som har investerat i att bo i en bostadsrättsförening är i allmänhet måna om att allt ska fungera bra. Därför följer de flesta de regler som finns, men det är klart att det kan finnas kulturella skillnader mellan människor som gör att det kan uppstå gnissel. Men sådant brukar inte störa mig. Jag har inte tid att ha synpunkter på hur andra lever sina liv. Det fina med föreningen är också att det finns en stämma där medlemmen kan påverka.

Men att själv bli aktiv i en styrelse är honom främmande:

– Jag har varken tid eller intresse, säger han.