Fastighetskungar, märkliga brf:er och lägenheter som aldrig existerat. I Helsingborg upplöstes tre stycken föreningar utan medlemmarnas vetskap. Fastigheten såldes och kvar av bostadsrätterna var bara lånen. Men var de offer eller medvetna spelare i ett finansieringsupplägg?

Med ett grånat hår och tjockbågade glasögon sitter han lätt tillbakalutad i rättegångssalen. Benen i kors, kostym och välputsade skor. Thomas Melin rör knappt en min under förhandlingens första del.

På varsin sida om honom sitter två andra åtalade. Thomas Melin och hans medåtalade har suttit i den styrelse som rättegången handlar om. Eller egentligen tre styrelser till lika många bostadsrättsföreningar i och omkring Helsingborg.

I skyltfönstren till det grönmålade huset på gågatan i centrala Helsingborg hänger mängder med gitarrer, här inne säljs även kaffe upplyser en lapp om. Rolf Gilleberg står bakom disken i musikaffären som han drivit i 40 år.

Han hyr hela undervåningen och det har alltid fungerat bra. Så visar han runt in på innergården där det finns en verkstad, och guldbutiken som vetter ut mot gågatan som idag är full med flanörer. Men även några lägenheter som fram tills för drygt två år sedan tillhörde bostadsrättsföreningen Thalia 15.

– LM Finans har inte gjort något sedan de tog över, de vill nog sälja, säger Rolf Gilleberg som själv har funderat på att köpa huset och göra om det till ett kulturhus.

Fasaden på innergården har börjat flagna och ramla av.

För drygt två år sedan tillhörde fastigheten bostadsrättsförening Thalia 15.

Den 4 september 2019 höll så styrelsen en extrastämma. Där beslutades det att bostadsrättsföreningen skulle upplösas, lägenheterna blev till hyresrätter och fastigheten såldes. Även två andra bostadsföreningar med samma personer i styrelsen gjorde samma sak samma dag. Sammanlagt såldes fastigheterna för 24,4 miljoner kronor. Problemet var bara att övriga medlemmar inte var medvetna om vad som hände.

Vad var det egentligen som hände?

Några månader efter extrastämman börjar brev anlända till medlemmarna. Det är från respektive bank som informerar dem om att bostadsrätten har upphört och att lånet ska betalas tillbaka. Ingen av bostadsrättsinnehavarna bor vid det tillfället i sin lägenhet, några av dem äger flera. Senare ska det framkomma att samtliga har fått ekonomisk kompensation både vid köpet och löpande. Lägenheterna har hyrts ut i andra hand av den styrelse som nu står åtalad. Försvaret ska senare hävda att det hela har varit ett kreativt finansieringsupplägg med en komplicerad bakgrund och att de som köpt lägenheterna har blivit utlösta.

Men minst en av dem som ägde en bostadsrätt i ett av husen har försökt göra återkommande försök att få tittat på sin lägenhet. Utan framgång, då den har varit uthyrd till en hyresgäst.

Övriga medlemmar i föreningen försöker ta kontakt med polisen och göra en anmälan, men de får inget gehör. Till slut vänder sig några till en advokatbyrå som lämnar in en anmälan direkt till ekobrottsmyndigheten i Malmö.

Några dagar före jul, två år senare, påbörjas rättegången.

En av de första som går upp för att vittna är en man som bor med sin familj på en mindre ort utanför Helsingborg. Han börjar berätta hur han vid tidpunkten hade planer på att separera från sin sambo, men sedan ändrade de sig. Lägenheten var en bra investering att ha kvar menade han. Han har inte heller blivit utlöst från lägenheten med ett återköpsavtal som försvaret hävdar.

– Då hade jag inte varit här idag, säger han.

På andra sidan från de åtalade sitter Ola Lavie, vice åklagare vid ekobrottsmyndigheten i Malmö. Det var på hans bord som ärendet till slut hamnade.

Spelar det någon roll i lagens mening att det inte var en traditionell förening?

– Nej det gör det ju inte, vi anser att de  är medlemmar i föreningarna. Sedan skälet att de har köpt en bostadsrätt och det är privat. Många av målsägande menar ju att de tänkt bo där, även om det i vissa fall talar för att det handlar om något annat, säger han.

Hade de själva bott där hade det visserligen varit lättare för åklagarsidan att bevisa att det rörde sig om en förening. Det finns återköpsavtal men inget som tyder på att de blivit reglerade.

– Fallet är unikt så tillvida att vi inte sett att man använt styrelsen till att sälja hela föreningen. Dels sätta sig i styrelsen och sen bestämma att man ska sälja, säger han.

Det finns brister i systemet kring bostadsrättsföreningar, menar Ola Lavie.

– Systemet går att utnyttja. Alla system går att utnyttja om man är skicklig, det kan till viss del vara en falsk trygghet med en köpt bostadsrätt. Det är inte att jämföra med en fastighet.

I Helsingborgsfallet skulle det också visa sig att lägenheter som aldrig ens existerat hade registrerats i föreningen.

Det finns inte Inte heller panter på lägenheter som syns i något register när det kommer till bostadsrätter.

– Här borde man ha ett centralt pantregister. Systemet bygger på en seriös aktiv styrelse och hyfsat aktiva medlemmar, säger han.

I bostadsrättsföreningarna i Helsingborg var så inte fallet.

Styrelsen bestod av tre företag med lång erfarenhet av mer eller mindre ljusskygga fastighetsaffärer. Var detta syftet från börja?

– Från början tror jag inte det har varit det. Men att det har varit ett sätt att få in pengar till deras bolag råder det nog inget tvivel om. De har skapat bostadsrättsföreningen och sålt. Sedan har pengarna kommit in genom att de enskilda medlemmarna tagit lån i banken, säger Ola Lavie.

Vid tidpunkt för domen hade Thomas Melin skulder hos Kronofogden på 225 miljoner kronor. Samtliga åtalade har några år tidigare dömts för bokföringsbrott. Det låga bostadshuset med butikslokaler ut mot gågatan har fungerat bra att hyra för Rolf Gilleberg. Ägarna har inte varit många och hyran är helt okej. Han visar glatt upp huset han känner sedan fyra decennier. I valvet in mot gården sitter brevlådorna till lägenheterna

– Jag känner Thomas, han är en jättetrevlig kille. Jag vet inte varför det blev så här, säger Rolf Gilleberg.

I januari 2022 dömde tingsrätten samtliga åtalade för grov trolöshet mot huvudman. Från mellan två år och fyra månader till två år och sex månader i fängelse.