En bostadsrättsförening i Stockholm nekade medlemskap eftersom köparen arbetade utomlands stora delar av året. Men Svea hovrätt slår fast att ett boende på fyra till sex månader per år kan uppfylla stadgarnas krav på permanent boende.

 En bostadsrättsförening i Stockholm nekade en köpare medlemskap efter att han förvärvat en lägenhet i föreningen. Föreningen ansåg att köparen inte uppfyllde stadgarnas krav på permanent boende eftersom han arbetar som professionell ishockeyspelare utomlands och därför vistas utomlands stora delar av året.

Frågan blev därför om köparen verkligen avsåg att bosätta sig i lägenheten i den mening som stadgarna kräver.

Hyresnämnden gav föreningen rätt

Föreningen hänvisade till sina stadgar där det framgår att bostäder ska upplåtas för permanent boende och att medlemskap kan vägras om det kan antas att förvärvaren inte själv ska bosätta sig i lägenheten.

Enligt föreningen skulle lägenheten stå obebodd sex till åtta månader om året eftersom köparen arbetade utomlands under hockeysäsongen.

Hyresnämnden delade föreningens bedömning. Nämnden ansåg att den planerade användningen innebar att lägenheten skulle sakna permanent boende under större delen av året och att föreningen därför inte skäligen behövde godta köparen som medlem.

Hovrätten gjorde en annan bedömning

Köparen överklagade beslutet till Svea hovrätt, som kom fram till motsatt slutsats.

Hovrätten framhöll att stadgar ska tolkas objektivt och att begreppet permanent boende inte bör ges en alltför snäv innebörd. Samtidigt måste det vara fråga om mer än ett enbart sporadiskt boende.

Köparen uppgav att när han vistas i Sverige, ca fyra till sex månader per år, har han bott i sitt föräldrahem i Stockholm, där han också har sin familj och sina vänner.

Han uppgav också att han planerar att flytta hem permanent och när kontraktet utomlands löper ut planerar han att från och med höstsäsongen 2026 spela ishockey i Sverige och då bo i lägenheten året runt.

Hovrätten ansåg att ett boende på fyra till sex månader per år inte kan betraktas som enbart sporadiskt och därför uppfyller kravet på permanent boende enligt stadgarna.

Domstolen ändrade därför hyresnämndens beslut och beviljade köparen medlemskap i föreningen.

Föreningen fick betala rättegångskostnader

Eftersom köparen fick rätt i hovrätten ska bostadsrättsföreningen ersätta hans rättegångskostnader i hovrätten. Hovrättens beslut är slutligt och kan inte överklagas.

Viktigt avgörande för föreningar

Avgörandet visar att kravet på permanent boende i en bostadsrättsförenings stadgar inte innebär att medlemmen måste bo i lägenheten hela året.

Domstolen gör i stället en helhetsbedömning av hur lägenheten faktiskt kommer att användas. Ett återkommande boende under flera månader per år kan vara tillräckligt för att uppfylla stadgarnas bosättningskrav.

För bostadsrättsföreningar innebär domen att det kan vara svårt att neka medlemskap enbart med hänvisning till att köparen arbetar eller vistas utomlands under delar av året.

Neka medlemskap ska göras med stor försiktighet

Styrelser bör vara medvetna om att beslut om att neka medlemskap bör fattas med stor försiktighet. Om en köpare felaktigt nekas medlemskap kan det få betydande konsekvenser.

Utöver risken för en rättsprocess i själva medlemskapsfrågan kan säljaren rikta skadeståndskrav mot föreningen om beslutet orsakar säljaren ekonomisk skada. . I vissa fall kan även styrelsens ledamöter bli personligen skadeståndsansvariga gentemot säljaren, om beslutet har fattats på felaktiga grunder eller utan tillräckligt underlag

Det är därför viktigt att styrelsen noggrant prövar förutsättningarna i bostadsrättslagen och föreningens stadgar innan ett sådant beslut fattas.

Mål H 11041-25