Hon är vältränad i krishantering efter att ha varit med om ett rejält skyfall och en storbrand i Gävle för fyra år sedan. Cathrine Holgersson, vd för Sveriges Allmännytta, delar gärna med sig av konkreta råd till en brf-styrelse som står inför en kris och förmodligen saknar en beredskapsplan. Niclas Lind, förvaltningschef på Gavlegårdarna var också med när det hände och vars roll var att hålla samman det akuta arbetsläget.

I första hand handlar det om liv och hälsa. Tänk sedan hissar, el, värme och vatten, säger Cathrine som har närmare 30 års erfarenhet från fastighetsbranschen och som nyligen flyttat in i
en bostadsrätt.

Vad var det som hände den gången du stod med vatten upp till knäna?

− Jag hade vatten upp till knäna i vår villa, minns hon, hela staden var översvämmad. Jag jobbade mycket med krishantering och bara tre veckor efter översvämningen drabbades ett 11-våningshus av en storbrand och mer än 50 familjer blev hemlösa. Det var två kriser efter varandra och bara ett år efter covid – då blev jag vältränad på krishantering.

Cathrine var med om skyfallet ”tusenårsregnet i Gävle”. De omfattande översvämningarna åstadkom skador på närmare 8 000 fastigheter inom kommunen. En annan kris några veckor senare
var storbranden i ett 11-våningshus i samma stad. Tusenårsregnet, den 17 och 18 augusti, 2021,var ett intensivt skyfall och ett av de värsta i svensk historia, drygt 100 millimeter regn föll under två timmar. Försäkringsbolagen fick ta fram den stora plånboken. Normalt brukar det komma 70–80 millimeter regn under hela augusti. Då jobbade Cathrine som vd på ett av allmännyttans medlemsbolag och bostadsbolagets lägenheter blev hårt drabbade så blev också Cathrines källare i familjens villa.

− En journalist sa till mig ”att när man tänker på kris så ser man ditt ansikte framför sig”.

Hur ska en styrelse i en bostadsrättsförening kunna förbereda sig inför en kris?

− Jag kunde se nödvändigheten med att börja jobba med vår beredskapstrappa på företaget, hur ska vi prioritera? Den strukturen var extremt viktig att plocka fram den här kaosartade morgonen
med vatten över hela stan. Vi delade in oss i olika grupper och med varierande ansvarsområden, utifrån styrelsens roll, ledningsgruppens och förvaltningens med flera. Fokus var på liv och hälsa.

Cathrine betonar vikten av att styrelsen sätter sig ned och tänker kris allmänt, från stora översvämningar till sprängningar, hur träffas och agerar vi? Ska vi ha digital samvaro? Hur ska vi prioritera om det händer något? Vi reagerar olika i krissituationer därför är det viktigt att kunna plocka fram en plan eller en pärm.

− Liv och hälsa måste gå först, sedan hissarna, el och vatten. Det är så man kan förbereda sig och följa beredskapstrappan, det är många som sliter i dig och vem ska säkerställa och representera helheten? Jag skulle föreslå att man tar fram en person innan, någon som lämpar sig bäst och som inte behövs till andra insatser.

− Trycket blev extremt hårt på många olika roller i bolaget och därför kom vi fram till att hålla presskonferenser en gång i veckan och de hölls samman av vd och vice vd.

− Om krisen kommer bör en styrelse veta ”vem som gör vad?” Har du en rullstolsbunden person på plan 3? Vad gör du då om hissarna inte fungerar? Du bör känna till de boende i fastigheten. Vad
innebär det om värmen försvinner? Om det är mitt i sommaren gör det ingenting men om den gör det i december då fryser systemet sönder.

Cathrine menar att det finns många styrelser som knappt vet om att de har ett skyddsrum. Kanske är skyddsrummet ett förråd. Det vilar ett mycket stort ansvar på styrelsen. Allt hamnar i deras knä och många är omedvetna om det.

Niclas Lind var också med när det hände. Hur upplevde han de här dygnen?

− Den mängd regnvatten som kom är den största som uppmätts i Sverige någonsin i en tätort. Det är inte troligt att det händer inom tusen år, enligt SMHI, därav namnet ”tusenårsregnet”.

− Det intensiva regnet startade mitt i natten när de flesta Gävlebor låg och sov. Den mängd regn som kom är unik och det finns ingen organisation som kan rigga för ett sådant utfall. Det finns heller ingen stad som kan bygga bort eller hantera den nivån, säger Niclas, vars roll var att försöka organisera och hålla samman det akuta arbetsläget för Gavlegårdarna.

Enligt SMHI som gjorde en beräkning fastslog att drabbas av en nederbörd av den här kalibern är inte troligt att det händer inom tusen år. Niclas jobbar på Gavlegårdarna som har ett bostads
14 000 lägenheter.

− Hälften av våra byggnader hade vatten i sig i någon form. En del lägenheter hade vatten upp till arbetsbänkar och diskho.

− Även om jag kunde bevittna tragedin var känslan att det kom smygande och bara svällde och svällde. Det regnade i ett dygn men det värsta trycket var under två timmar på natten.

Arbetslagen från Gavlegårdarna satte upp en tillfällig organisation för återställningsarbete när väl akutfasen var förbi. Det dröjde drygt två år innan allt var återställt. Det var 40 undercentraler som betjänade Gavlegårdarnas byggnader som stod under vatten, 80 hissar var utslagna och alla spolbilar i regionen var upptagna så de ringde runt i landet för att få förstärkning.

− Det kom bilar bl.a. från Stockholm och personalen jobbade dygnet runt med att få ut vatten ur byggnaderna med spolbilarna.

Det gick inte att pumpa ut vattnet i många byggnader för det rann in från andra håll eftersom det var så stora mängder.

− Jag tror att vi drabbades av 737 vattenskador på ett dygn och ett femtiotal lägenheter var riktigt förstörda så de boende fick vänta lång tid innan de kunde flytta tillbaka. Dessutom hade vi ett
60-tal slukhål i marken, hålen kommer fram när vattnet drar sig undan.

Hur gick arbetet till?

− En av de första åtgärderna var att bestämma hur vi skulle träffas och få kontroll på läget. Vi hade återkopplingar i olika grupperingar var tredje timme för att få lägesbild. Finns det vatten, el, hur
många hus är drabbade osv. Allt listades från rött till gult eller grönt läge.

Många av Niclas medarbetar hade hus och lägenheter fyllda med vatten men de som kunde tog sig ändå till arbetet för att hjälpa till. Vatten under järnvägar, i viadukter och tunnlar gjorde det omöjligt att köra bilar. Människor hittade vägar som var vattenfria för att kunna ta sig genom staden.

− Mina medarbetare var otroligt lojala och alla hjälpte till i bästa möjliga mån. Det var en riktigt hemsk händelse, minns Niclas.