”Förtroendet för föreningarna riskerar att urholkas”

Bostadsrättsföreningar behöver ha en revisor. Däremot finns det inget krav på att revisorn är godkänd eller har någon utbildning.

– På sikt riskerar såväl förtroendet som ekonomin för många bostadsrättsföreningar att urholkas. Regelverket och lagstiftningen kring bostadsrätter är för dålig, säger Per Gustafsson, som i många år jobbat som revisor.

Enligt lag måste en bostadsrättsförening ha minst en revisor. Revisorn väljs av föreningsstämman om det inte står annat i stadgarna, och kraven på revisorn är att denne har den ekonomiska kunskap som krävs för uppdraget, är över 18 år, inte har näringsförbud eller står under förvaltare. Jäv får heller inte förekomma, så revisorn får inte sitta i styrelsen eller vara släkt med någon i styrelsen.

I de allra flesta fallen behöver föreningens revisor inte anmälas till Bolagsverket.

-I princip kan det vara vem som helst som går in som revisor i en förening, en boende, en konsult etcetera. Dessa står inte under myndighets tillsyn på samma sätt som en godkänd eller auktoriserad revisor gör, konstaterar Per Gustafsson, nu pensionerad men med en lång yrkeskarriär som revisor.

I en debattartikel i Dagens Nyheter har Arturo Arques, privatekonom på Swedbank och sparbankerna, lyft problematiken med att bostadsrättsföreningar inte har något krav på sig att ha en auktoriserad revisor.

Per Gustafsson håller med om att det finns en stor problematik i frågan.

-I slutänden handlar det om förtroendet för föreningarna och en trygghet för de boende. Med all respekt för styrelserna, men det handlar om privatpersoner. Man kan inte begära att personer med yrken helt utanför områdena ekonomi, juridik eller redovisning ska ha koll på de här frågorna. Då behövs en fungerande lagstiftning, den är mycket svag när det gäller bostadsrätter.

Per Gustafsson hade gärna sett att varje bostadsrättsförening hade haft en godkänd eller auktoriserad revisor som gått igenom förvaltningsberättelse och ekonomi årligen. Men frågan är inte helt enkel: intresset är lågt såväl hos bostadsrättsföreningarna som hos de stora redovisningsbyråerna.

-En förening kan ha svårt att se varför man ska lägga kanske 20 000 kronor, ibland betydligt mer. på en revision och när det gäller revisionsbyråerna är det helt enkelt inte en god affär. Startsträckan för att komma i gång med arbetet och genom att byråerna jobbar med timarvode kan man vara uppe i 10 000 kronor innan all formalia är avklarad.  Om man kommit överens med föreningen om ett pris på 15 000 kronor så blir det inte mycket kvar att faktiskt granska räkenskaperna på, konstaterar Gustafsson.

Enligt Per Gustafsson ligger alltså mycket av problemet i att regelverk och lagstiftning är undermålig. Även om bostadsrättsföreningen har en redovisningsbyrå som sköter ekonomin så gör de klumpiga och missvisande direktiven att ekonomin i föreningen kan urholkas även om regelverket följs till punkt och pricka.

En stor bov i dramat är redovisningsmodellen K2 menar Gustafsson. Den försvinner nu till årsskiftet och ersätts av K3 men det finns fortfarande risker kvar i övergången där regelverket K3 bör tillämpas med modifiering.

-Kortfattat kan man säga att i K2 måste man omedelbart kostnadsredovisa långsiktiga insatser, exempelvis fasadrenovering eller stambyte i stället för att skriva av över tid, även om man vet att insatsen man gör kommer att hålla i 40 år. Det här kan leda till att brf:ernas ekonomi utarmas. Det här rättas till i K3, men man får inte rätta till de gamla posterna i bokföringen, vilket gör den missvisande, konstaterar Per Gustafsson.

Men hur ska man egentligen komma åt den här problematiken och lösa den?

-För en revisionsbyrå kan en brf vara ett högriskuppdrag där man inte kan ta fullt betalt för alla de granskningsåtgärder som egentligen borde vidtas. Det finns dock mindre byråer med auktoriserade revisorer som inte är lika omständliga i sina interna procedurer som de stora och som jobbar mycket med föreningar. Jag tycker ju att det hade varit bra om bostadsrättföreningarna hade jobbat med godkända eller auktoriserade revisorer, inte minst för att värna om föreningarna och förtroendet för dem på längre sikt.

Per Gustafsson fortsätter:

-Sedan måste lagstiftningen bli bättre. Framför allt måste allt osunt tal, ofta drivet av bostadsutvecklarna i eget vinningssyfte, om att det endast är föreningarnas kassaflöde som är viktigt elimineras. Det talas utan blygsel om att kostnaden för en förslitning av anläggningstillgångar uppstår först i framtiden när ett utbyte sker. Det är direkt oseriöst att hävda detta. Metodiskt och envist hamras detta felaktig budskap ut, högst sannolikt mot eget bättre vetande. Syftet är att vid nyproduktion kunna upprätta ekonomiska planer där avgifterna inte beaktar avskrivningskostnaderna då detta bedöms öka möjligheterna att ta ut högre pris när föreningen bildas. En prioriterad fråga bör därför vara att likt vad som gäller i aktiebolag förbjuda förbrukning av en bostadsrättsförenings eget kapital.