Vi känner oss ensamma, längtar efter gemenskap men många är ändå inte beredda att lyfta ett finger för att hjälpa till om en granne råkar ut för en olycka. Detta enligt årets grannskapsundersökning från Kantar Media som gjorts på uppdrag av fastighetsbolaget Wallenstam.

Goda grannrelationer spelar en viktig roll för både trygghet och trivsel anser hela 88 procent av de svarande. Detta upplevs särskilt av kvinnor (92 procent) jämfört med män (85 procent).

Ändå verkar det vara så svårt att få till – många upplever att människor på senare år har blivit alltmer reserverade i det dagliga livet. Att hälsa och småprata med personer som inte ingår i ens närmaste krets tycks nästan oöverstigligt. Detta gäller främst yngre.

33 procent av svenskarna uppger att de känner sig ensamma ibland eller ofta. Bland yngre vuxna är ensamheten ännu mer utbredd – hela 47 procent upplever ensamhet, jämfört med 20 procent av de äldre.

Undersökningen visar att ensamhet tar sig olika uttryck beroende på var man bor. I storstäder, där flyttfrekvensen är hög och många bor ensamma i lägenhet, kan anonymiteten bli mer påtaglig. På mindre orter kan ensamhet i stället uppstå på grund av brist på mötesplatser och sociala sammanhang.

Lägenhetsboende har mindre kontakt med sina grannar än de som bor i radhus eller villor. Hälften av de som bor i lägenhet svarar att de inte har någon kontakt med sina grannar, medan 74 procent av de som bor i hus uppger att de har kontakt med grannarna.

Är vi villiga att ge handfast hjälp om en granne råkar ut för en akut sjukdom eller olycka? Inte självklart.

Bara 25 procent av de yngre svarar att de skulle vara beredda att hjälpa till, medan 39 av de äldre svarar ja på den frågan.

Lägenhetsboende är mindre benägna att hjälpa en granne i nöd (30 procent) än villa- och radhusboende (46 procent).

Men visst har svenskarna strategier för att skapa goda grannrelationer. 88 procent svarar att de bidrar till trygghet och trivsel genom att hälsa och vara trevliga. 54 procent svarar att de håller uppsikt och agerar vid misstänkta händelser och nära hälften uppger att de hjälper till med praktiska saker vid behov.

När svenskarna beskriver vad som är viktigast i relationen till grannar är det några faktorer som sticker ut. Det allra viktigaste är att grannar hälsar och småpratar när de ses (74 procent), följt av att de bidrar till en trygg och trivsam miljö (60 procent). Att visa respekt genom att inte störa varandra är också högt prioriterat (59 procent).

Och inte är vi särskilt nyfikna på grannarna –  så länge deras leverne inte går ut över tryggheten i boendet.

 Det är bara 24 procent som svarar att de vill umgås, exempelvis fika eller ta promenader, med grannarna.

Man kanske är rädd att det blir för mycket. En anekdot ur livet  ger en aning om hur vi svenskar ser på vad som är en lagom distans till grannarna:

En nybliven villaägare  bjöd in hela grannskapet på inflyttningsfest. Närmsta grannen var inte road:

– Nej tack! Det börjar med ett glas rosé och slutar med partnerbyte!