I Malmös äldsta och mest centrala delar ligger brf Mäster Johan. Ett Riksbygge-hus från 2007 på historisk mark. I källaren finns ett litet medeltidsmuseum med fynd från den arkeologiska utgrävning som gjordes på tomten före byggstart.

De första malmöiterna slog sig ner här på Gamla Väster redan på 1240-talet. Det visade utgrävningarna. Tidigare hade man trott att Malmö grundades på 1270-talet.

Stadens läge var mycket gynnsamt för den internationella handeln. Här fanns rik tillgång till sill som var den viktigaste varan för den stora handelsorganisationen Hansan. Den saltade sillen var efterfrågad i det katolska Europa eftersom man inte fick äta kött under fastan.

Kvarteren runt Mäster Johansgatan var på medeltiden de välbärgades stadsdel. I kvarteret Liljan, där brf Mäster Johan ligger har arkeologerna hittat grunderna till ett stort stenhus. Gården lär ha varit en kunglig gåva från Erik av Pommern till en man vid namn Axel Pedersen Thott på 1430-talet.

– Innan vårt hus byggdes var det parkeringsplats här. En arkeologisk utgrävning gjordes och då hittade man mängder av fynd som dels visar att det här var platsen för sillmarknaden, och att det senare blev de rikas kvarter, berättar Thomas Ziese som bott i huset sedan det byggdes.

 I var och en av de fyra entréerna finns små skåp med föremål av ben, järn och kakel. Det är kammar, gångjärn, gafflar, knivar, nitar, bultlås och skärvor.

I brf Mäster Johans styrelserum djupt nere i källaren döljer sig resterna av en tragisk historia:

Vid utgrävningen i kvarteret Liljan sommaren 2004 hittade arkeologerna en stenkällare som varit tillsluten och orörd i 400 år. Den innehöll en skatt av påkostade serveringskärl och från 1500 och tidigt 1600-tal. Föremålen hade sitt ursprung både från Tyskland, Holland och Spanien. Keramiken hade gömts där av änkan Marine Fechtil år 1608 i samband med att hon blev vräkt från gården.

Källaren tillhörde en stadsgård från 1580 som låg i hörnet av Västergatan och Mäster Johansgatan, på ungefär samma plats där Axel Pedersens gård legat. Den nya gården ägdes av den framgångsrike köpmannen Jacob Möller. Men han förlorade flera handelsfartyg och blev svårt skuldsatt. När han dog hade han bara betalat av en del av skulderna. Efter en rättegång 1608 drogs gården in till Kronan och änkan blev tvungen att lämna sitt hem.

Men varför hon låste källaren och lämnade kvar sin fina keramik är en gåta som aldrig blivit löst.

Det lilla museet i styrelserummet skapades av numera avflyttade entusiasten Göran Malmquist med hjälp av Malmö Kulturmiljö och Länsantikvarien.

Resten av en gammal mur finns i källaren. En lustig detalj är ett tassavtryck från en hund. Hunden måste ha sprungit förbi när det handslagna teglet låg på tork innan det brändes.

Thomas Ziese öppnar ett skåp och lyfter försiktigt, närmast andaktsfullt fram en bit rikt dekorerat friskakel som suttit på en ugn. Det oglaserade friskaklet ger en aning om hur praktfulla dessa hus varit. Dekoren består av kerubansikten, blomster, gripar och bevingade lejon.

– Det måste ha varit väldigt vackra hus, ett riktigt högstatusområde, säger han.

Från köksregionen finns skärvor av bakplåtar i skiffer, fiskfat, en stekpanna och trebenta grytor i rödgods och vitgods, allt troligen från Holland.

Alla fynd från kvarteret Liljan ger en känsla för hur livet en gång levdes i Malmö. Än i dag är kvarteren fulla av liv. Brf Mäster Johans moderna fasad bryter av mot äldre bebyggelse. Lite längre ner på Västergatan ligger ett hus med rå tegelfasad som stod där redan på Jacob Möllers tid. En skylt berättar att det heter Rosenvingehuset och är uppfört 1534. I ett fönster annonseras möjligheten att hyra kontor i byggnaden.