Hur ser framtidens boende ut? Det är givetvis en stor, nästan omöjlig, fråga att besvara. I design- och trendvärlden diskuteras den brett just nu. Jag vet inte om det finns något trovärdigt svar ännu, men det är intressant att frågan är aktuell.
Vi har genom historien regelbundet haft diskussioner om det framtida boendet. Boutställningen H55 i Helsingborg pratade mycket om ungdomarna och deras rum. Och vardagsrummet som ”allrum” kom också då. Själv fick jag vara med år 2017 när Linköping gjorde sin bo-utställning i Vallastaden.
Jag gjorde en lägenhet för en regnbågsfamilj men kanske mest intressant var generationsboendet där mormor bodde med den moderna familjen och passade barn.
Som trendspanare är det en del av mitt jobb att undersöka vad som händer här och nu. I april går varje år världens största design- och inredningsfestival, möbelmässan iSalone i Milano.
Det är en fullständig kakafoni av tusentals utställningar och produktlanseringar. I och med att den är världens största och viktigaste så ställer Google ut, liksom modehusen och så klart IKEA. Alla vill vara med och diskutera vart vi är på väg. Techbolaget Google försökte föra ett resonemang om färger i våra liv. Kan man trivas mer eller mindre om rummet går i blått?
Kanske inte superlyckat när besökarna i slutet på upplevelsen fick gå ut genom ”gift shop” och se årets nyheter i just de färger vi upplevt. Lite ytligt…
Men det fanns riktigt många bra diskussioner om det framtida hemmet. En amerikansk studio som går under namnet Rapt berörde flera saker. Nu när AI blivit ett verktyg så kan vi med några knapptryck visualisera ett nytt vardagsrum. Eller designa
egna vinglas. Det utställningen diskuterade – nu när alla kan designa (till exempel) vinglas – kommer det att bli en oändlig variation av vinglas? Eller blir det tvärtom? Om jag ska designa ett vinglas, är det inte lika bra att det har en glasfot, är kupat och av klart glas? Det kunde ha varit ett rosa moln med inristade enhörningar, men det är nog lika bra att designa ett vanligt glas. Eller?
Rapt menade att AI tyvärr. Så de ställde frågan ”hur kan vi KÄNNA mer för våra objekt”. Och visade en utställning med saker som användare älskade. Här fanns till exempel en
gammal gungstol i ”fel” sorts grön färg som överlevt krig och generationer, men också lampor med värme och kärlek.
När jag träffade kreatörerna bakom projektet ställde de en fråga till mig ”om ditt hus börjar brinna – vad räddar du då?”. En spännande tanke. Jag skulle lämna de dyra franska designmöblerna och rädda snigeln gjord i 70-talets Glasriket som jag fick ur min mammas dödsbo. Utställningen handlade alltså om att få oss att se på våra saker omkring oss. Vad värderar vi? Men det fanns fler diskussioner. En konferens sponsrad av Prada visade inga objekt utan handlade om samtalet om våra hem. Efter pandemin, nu när vi kan arbeta hemma ganska mycket – vad är ett kök? Om vi säger att ”hemma” är mer en känsla än en fysisk produkt – hur kan vi få det att kännas ännu mer ”hemma”. Någon berättade att hon alltid reste med stora scarfs som hon slängde ut i gästrum och på hotell för att liksom
lämna ett spår efter sig. Eller den transsexuella som bodde med sex katter – hur inreder man ett hem för sex katter??
”There is no place like home” – men vad är egentligen ett hem? Jag avslutar den här texten med en massa frågor, och det är exakt där vi är i den här diskussionen. Jag tycker det är otroligt spännande. Kanske en av de mest spännande frågor vi har just nu. Hur ska vi bo? Hur ska våra hem se ut? IKEA har skickat ut superfotografen Annie Liebovitz för att dokumentera hem över hela världen, och det är intressant utifrån en ”nulägesanalys” – men vart är vi på väg? Ingen verkar veta. Och det är otroligt rafflande. Det enda vi vet just nu är att vi vill känna mer för våra saker. Ingen bryr sig om din teppanyaki häll – men
din snigel i glas från 70-talet har ett fantastiskt stort värde i framtiden.
