Vettigt att lätta på kreditrestriktioner?
Vid Bopol Live, som gick i veckan, diskuterades hur unga lättare ska kunna köpa sitt första boende. Är lättnader i kreditrestriktionerna lösningen? Därom råder delade meningar.
Under den borgerliga regeringen 1991–1994 flyttade finansieringen av bostäder från staten till de privata hushållen. Statliga lån och subventioner avvecklades. I dag är den svenska statsskulden mycket låg, medan hushållens skulder har femdubblats sedan tidigt 90-tal. Inriktningen har varit att allt fler ska äga sitt boende. Att bo i hyresrätt har ibland beskrivits som en fattigdomsfälla eftersom hyresgästen bara betalar allt högre hyra utan att få del av värdeökningen på fastigheterna. Och värdena har drivits upp i takt med möjligheterna att låna billigt. Riksbankens 0-ränta anses ha drivit upp priserna på bostäder kraftigt.
När räntorna steg fick många hushåll det knapert och fick dra ner på annan konsumtion.
Lennart Weiss, chefredaktör på bostadspolitik.se framhåller att det under åratal har funnits en oro för att hushållen är för kraftigt skuldsatta, och ställde frågan till vice Riksbankchef Aino Bunge:
– Har ni ropat på vargen alltför många gånger?
Svaret han fick var att hushållen och bankerna har klarat krisen denna gång, men att lättade kreditrestriktioner är en tveksam lösning – mer lånefinansiering gör det inte lättare för ungdomar. Det blir snarare de som redan är goda kunder som drar nytta av lättnader.
I stället vill Riksbanken se en mer flexibel bostadsmarknad med fler olika lösningar.
Professor John Hassler som lett utredningen om reglering av hushållens skulder som lämnades över till Regeringen i november deltog i ett panelsamtal under rubriken ”Lättnader i kreditrestriktioner – risk och möjligheter.”
Han menar att syftet med kreditrestriktioner är oklart och att det är ganska naivt att försöka begränsa hushållens skulder.
– Nivån på bostadsskulder är inte ett bra mått på finansiell stabilitet. Hur bra det går beror helt på bankernas agerande och hur hushållen anpassar sig.
Professor John Hassler som lett utredningen om reglering av hushållens skulder menar att syftet med kreditrestriktioner är oklart.
Utredningen mynnade ut i bedömningen att en gradvis justering av de nuvarande reglerna för bolånetak och amorteringskrav är möjlig utan att riskerna för den finansiella stabiliteten ökar på ett oacceptabelt sätt.
– Om bolånetaket är för lågt är annars risken stor att hushållen tar blancolån – och detta förbättrar inte den finansiella stabiliteten, anser han.
