Övervakningskameror, eller trygghetskameror kan ses som lösningen på allehanda problem i bostadsrättsföreningen – men det gäller att göra en ordentlig behovsanalys och kolla rättsläget innan kamerorna monteras upp. Borätt har talat med två experter i ämnet, säkerhetskonsulten Dick Malmlund och integritetsforskaren Jacob Dexe.

Bostadsrättsföreningar behöver i dag inte ansöka om tillstånd att sätta upp kameror. Däremot måste föreningen följa GDPR. Det innebär att föreningen själv är skyldig att bedöma om kameraövervakningen gör ett oproportionerligt ingrepp i integriteten hos de människor som rör sig i huset.

Om det förekommer mycket stölder och skadegörelse, om de boende inte håller ordning i grovsoprummet eller om utomstående tar sig in i fastigheten för att sova eller ta droger kan det vara lockande att installera kameror. Men det är inte ett förstahandsalternativ:

– Först och främst gäller det att se över skalskyddet, säger Dick Malmlund. Bra lås, porttelefoner, fönstergaller på bottenvåningen och andra åtgärder håller de flesta borta.

Om det ändå förekommer incidenter kan kameror vara en god hjälp för att klara upp stölder eller skadegörelse, anser han, men han påminner också om att alla föreningens medlemmar ska vara informerade och införstådda med varför åtgärden behövs.

– I sådana fall är det viktigt att det är en ytterst begränsad krets som får se filmen, att den inte sprids och att den lämnas över till polisen och raderas när den inte längre behövs i utredningen.

Om en plats är kameraövervakad, måste detta alltid anges tydligt på skyltar. I ett trapphus räcker det att skylten finns nere i porten, men man behöver inte ange exakt var kameran sitter. Dick Malmlund förordar dolda kameror.

– Finns en synlig kamera är det bara att dra upp huvan och vända bort huvudet om man inte vill bli identifierad, säger han.

Även om fastigheten normalt sätt är väl skyddad kan det uppstå lägen där det blir lätt att ta sig in. Fasadrenovering är ett typexempel. Vem som helst kan ta sig upp och gå in genom fönster.

– Det går bra att sätta upp tillfälliga kameror som filmar alla som tar sig upp på byggnadsställningarna. Det är en effektiv åtgärd och det är ju inte integritetskränkande för dem som jobbar med renoveringen bara de blivit informerade, säger han.

Integritetsforskaren Jacob Dexe som är knuten till RISE anser att en bostadsrättsförening bör ha mycket goda skäl för att sätta upp kameror.

– Det är kontextberoende. Vilka problem ska kameran lösa?

Han menar att en bostadsrättsförening behöver göra en rejäl analys – går det att lösa problemen på andra sätt?

– Man bör också tänka över hur inspelat material ska användas. Vem får se? När ska filmen raderas? Att filma i trapphus i en bostadsrättsförening kan vara tveksamt ur integritetssynpunkt. Filmen kan ju fånga sådant som inte grannarna har med att göra, och som man inte vill riskera att någon ska kunna se i efterhand, säger Jacob Dexe.

Det förekommer att bostadsrättsföreningar sätter upp kameror i grovsoprum.

Syftet kan vara att övervaka om obehöriga kommer in, eller att se vilka som slänger skräp på fel ställe.

– Det senare blir en överdriven och onödig användning av ett sådant verktyg, säger Jacob Dexe.

En person som får en reprimand från styrelsen med hänvisning till att det finns bildbevis på att hen lagt en gammal lampa i brännbart-kärlet kan mycket väl känna sin integritet kränkt.

– Jag vet inte om det i sista fallet kan anses vara ett brott mot GDPR, det beror lite på hur medgivande och beslut ser ut, men det är väldigt svårt att motivera användningen av kameror för ett sådant syfte, säger han.