Kritiken mot naturliga monopolföretag inom exempelvis fjärrvärme och eldistribution har varit massiv från Sveriges bostadsrättsföreningar. Rekordhöga prisökningar under flera år pressar många föreningars ekonomi. Frågan är om det går att göra något åt detta? Borätt har varit kontakt med såväl leverantörer som tillsynsmyndigheter och det raka svaret i dagsläget – det bara är att gilla läget. Monopolen sätter sina egna priser.

Distribution av fjärrvärme och el är uppdelat i så kallade naturliga monopol. Det finns ingen möjlighet att ha parallella system för distribution. Låt oss först titta närmare på fjärrvärme.

Prishöjningarna på fjärrvärme har varit relativt små sedan 1990-talet, men 2022 kom en genomsnittlig höjning på 8 procent. Året efter var höjningen över 15 procent och i år höjdes priserna med i snitt 8 procent. Dessutom aviseras ytterligare prishöjningar inför årsskiftet. I snitt har priserna alltså ökat med drygt 30 procent. Och det mesta tyder på att det fortsätter upp.

En av få möjligheter att ens föra en dialog om detta är att göra en ansökan om medling hos Fjärrvärmenämnden. 2023/24 fick nämnden in över 800 ansökningar bara i Stockholm. Totalt togs fem ärenden upp till behandling varav alla fem avslogs eftersom de ansågs sakna grund.

─ Priset är ett villkor i avtalet men nämnden är inte en domstol och uttalar sig inte om skäligheten i priset och kan inte heller sätta priset, sa Linn Pantzar, ordföranden i Fjärrvärmenämnden i en intervju i Borätt i början på 2024. Hon har avgått sedan dess och dessutom har Energimyndigheten föreslagit att nämnden läggs ner. Vad den eventuellt ska ersättas med är oklart.

Sedan finns även Prisdialogen. En metod för leverantörerna att lämna information om sin prissättning. Men inte heller den utgör någon plattform för förhandling om priser.

Men Konkurrensverket kanske har några tips. David Nordström är biträdande enhetschef på konkurrensenhet 4 och berättar att de fått in väldigt många klagomål på fjärrvärmepriser.

─ Vi utför tillsyn av konkurrenslagen och den förbjuder företag som har, vad man kallar en dominerande ställning på en marknad, att ta ut oskäliga priser. Utifrån detta ramverk utredde vi två aktörer på fjärrvärmemarknaden, Eon och Solör Bioenergi, eftersom vi såg kraftiga prisökningar. Vi skrev dock av bägge ärendena i slutändan.

Han motiverar avskrivningarna med att det finns vissa kriterier för att det ska vara överprissättning.

─ Vi såg att här fanns en problematik på marknaden med inslag av naturliga monopol. Då finns det en risk att priserna generellt är höga, säger han. Vi tycker inte att Konkurrenslagen alltid är det bästa verktyget att gå in och korrigera enstaka problem eftersom det kan finnas en struktur på hela marknaden som behöver lösas. Här kan en prisreglering i linje med vad elnätsmarknaden har att förhålla sig till vara en mer lämplig åtgärd.

När jag frågar om inte detta i praktiken innebär att det inte finns någon kontroll av prissättningen i fjärrvärmebranschen svarar han att konkurrenslagen alltid gäller och att fjärrvärmebolagen måste förhålla sig till detta. Men det finns ingen särskild pris eller marknadsreglering av den här marknaden.

Som ett resultat av de nedlagda ärendena har nu Konkurrensverket gjort en skrivelse till regeringen om att det finns ett behov av att reglera fjärrvärmemarknaden.

För att få en kommentar på detta och en insyn i vad som styr prissättningen ringde jag upp Carl Lidholm som är försäljningsdirektör på Stockholm Exergi. När jag frågar honom om han mer konkret kan specificera varför de höjt priset så kraftigt vill han hellre prata om deras prissättningsmodell.

─ Stockholm Exergi utgår från en alternativ prissättning. Vi vill säkerställa att fjärrvärmen är konkurrenskraftig eftersom vi har en dominerande ställning på uppvärmningsmarknaden i Stockholm.

Han menar också att företagets huvudmän som är Stockholm kommun och ett antal pensionsfonder tagit sitt ansvar och avstått från utdelning det senaste verksamhetsåret.

När jag åter frågar om orsakerna till de kraftiga prisökningarna är det mest omvärlden som ställt till det. Sanktionerna mot Ryssland och Belarus som fick träråvarupriserna att skena och en svag krona nämner han som särskilt tuffa faktorer. Här ska dock tilläggas att andra aktörer på marknaden som Fastighetsägarna och Villaägarna menar att råvarupriserna inte motiverar de kraftiga prisökningarna.

Men oberoende av förklaringar är priserna rekordhöga. Dessutom varierar de väldigt kraftigt geografiskt. Vissa skillnader är naturliga, sopförbränningen är ju betydligt billigare än träråvara. Men skillnaderna är för stora, mer än 100 procent.

Och här är den springande punkten. Idag sätter Sveriges alla fjärrvärmebolag sina priser som de vill. Om man vill spetsa till det kan man säga att vi köpare är utlämnade åt deras godtycke.

Tyvärr är situationen inte bättre när det gäller elnätsdistributionen. Här finns något som kallas intäktsram, vilken stipulerar hur mycket leverantörerna kan höja priset under åren 2024 – 2027. 170 leverantörer får ytterligare 100 miljarder (totalt 326 miljarder), att höja priserna under den kommande treårs-perioden, vilket motsvarar en ungefärlig prishöjning på 40 procent.

 

Det lite märkliga är att Energimarknadsinspektionen, EI, själva är missnöjda med modellen som ligger till grund för beräkningen av intäktsramarna. Idag utgår beräkningsmetoden från en så kallad kapacitetsbevarande princip. Den innebär att konsumentens avgifts sätts utifrån vad det idag skulle kosta att bygga ett elnät, inte utifrån de faktiska kostnaderna för när elnätet byggdes. Konsumenterna betalar med andra ord 2023 års nybyggnadspris på hela elnätet, oavsett faktiskt byggår. I ett skriftligt svar menar Tommy Johansson vid Energimarknadsinspektionen ”Vår ambition är att göra förändringar i regleringen till nästa tillsynsperiod 2028–2031”.

Frågan varför det inte redan ändrades till innevarande period blir hängande kvar i luften.

Jag frågar Daniel Waluszewski, enhetschef hos EI, om man kan vända sig till dem och klaga på prisökningar man anser vara oskäliga.

─ Ja, det är vi som är tillsyningsmyndigheten så det kan man.

Kan man komma någonstans med ett klagomål?

─ Så länge företagen håller sig inom sin intäktsram har de inte tagit in för höga intäkter, menar han. Däremot ska avgifterna vara objektiva och inte diskriminerade eller oskäliga på annat sätt. Man kan ju inte exempelvis ta ut en väldigt hög avgift av en bostadsförening och i lägre av en annan som har samma förutsättningar, annars är det upp till nätföretagen att utforma avgiften.

Finns det något i intäktsramarna som uppmuntrar elnätsleverantörerna till att bli effektivare?

─ Vi har ju ett effektiviseringskrav i regleringen. Man jämför företagen med varandra. De får ett avdrag på intäktsramen beroende på hur effektiva de är, ett effektivare företag får ett lägre avdrag. Idag är avdraget mellan en och knappt två procent som högst. Vi håller på att se över den här metoden och hela intäktramsregleringen. Tanken är att effektiviseringsincitamentet ska bli starkare.

På frågan om vilka som tar ut mest från sina givna intäktsramar menar Daniel Waluszewski att kommunala företag och företag som ägs av ekonomiska föreningar historiskt har tagit ut en lägre del av sin intäktsram jämfört med de privata företagen.

Kampen mellan monopolföretagen och kunderna är synnerligen ojämn. Möjligtvis är ändringar på gång. Men som det ser ut nu kan en elräkning till en privatperson på totalt 1000 kronor till 83 procent, 830 kronor, bestå av kostnader för leveransen av el.