Det är spännande att tänka på framtiden. Vi vill gärna se framtiden som ljus och blomstrande men ska framtiden bli som vi drömmer gäller det att inte slarva i nuet. Att tänka lite längre än näsan räcker.
En fråga som dykt upp på redaktionen är vilket ansvar en bostadsrättsstyrelse har för framtida medlemmar. Upprinnelsen är ett samtal med en projektledare på Storholmen som sett hur styrelser i bostadsrättsföreningar väljer att måla över skavanker i stället för att göra en nödvändig reparation. Trots att de vet att den kortsiktigt billiga lösningen blir väldigt dyr på sikt – den huvudvärken lämnas åt senare styrelser och medlemmar – huvudsaken är att vi här och nu håller avgiften låg så att vi kan få ut ett bra pris inom kort när vi säljer!
Lever med gamla misstag
I dag lever vi med tidigare generationers kortsiktiga och billiga lösningar. Åren 1965–1975 gav oss dagens utanförskapsområden Råslätt, Rinkeby, Vivalla, Skäggetorp, Geneta och många fler.
Hållbarhet har blivit ett honnörsord för stadsplanerare och bostadsutvecklare i dag. De pratar om att bygga energieffektivt, med bra materialval och genomtänkta gröna lösningar, men varför sparas så lite natur mellan husen? Varför tillåts så mycket byggfusk? Var ska barnen leka och vart rinner vattnet när det regnar?
Nej, en god framtid byggs långsamt. Det visar vårt reportage från Seved i Malmö. Där har lokalsamhället kraftsamlat i en så kallad BID. Mer än tio år har det tagit.
Det tidigare så ruskiga området har blivit tryggare. Oseriösa fastighetsägare har köpts ut, husen har renoverats, polis och räddningstjänst har etablerat god kontakt med områdets unga, skola, förskola, föreningar, olika myndigheter verkar alla på olika sätt för att erbjuda bättre alternativ än kriminalitet. Och insatserna fortsätter oförtröttligt.
Gamla synder går att reparera. Men det är onödigt att göra om misstag. Och ska det bli bra så tar det tid.
Texten publicerades första gången som ledare i Borätt 4 2024
