Sverige har alltid varit ett av världens minst korrupta länder. Men även här finns korruption, inte minst på kommunnivå.

̶   De senaste 15 åren har den organiserade brottsligheten i större skala börjat jobba med att utnyttja den offentliga sektorn, säger Emanuel Wittberg, forskare på Linköpings universitet om korruption på kommunal nivå.

Korruption har alltid funnits, även om det i Sverige varit i jämförelsevis liten omfattning. Men visst har det förekommit att kommunalrådets polare fått det där jobbet, att en fin present eller middag hjälpt till att få ett beslut i önskad riktning eller att politikern också har en bisyssla som gynnas av något beslut som politikern är med och fattar.

̶   Upphandling är ju ett av riskområdena, när det handlar om stora pengar till privat sektor. Men skola och omsorg är också riskområden, särskilt sedan den organiserade brottsligheten kom in i bilden med den så kallade välfärdsbrottsligheten. Det finns ju de som satt i system att lura till sig pengar från den offentliga sektorn, säger Emanuel Wittberg.

Risken finns att korruptionen i Sverige är underskattad, menar Wittberg. För samtidigt som vi svenskar har en slags naivitet så har vi också ett system med många luckor i för den som sätter i system att utnyttja det. Och den senaste 15-årsperioden har alltså den organiserade brottsligheten i högre utsträckning siktat in sig på att utnyttja den offentliga sektorn.

̶   Vi börjar vakna upp till den verkligheten, säger Wittberg.

Men hur kan egentligen kommunal korruption se ut? Några exempel:

I en kommun förfalskade en medlem i ett motorcykelgäng en socionomexamen, fick jobb på ett socialkontor och läckte känsliga uppgifter om personer till sina gängmedlemmar.

I en annan kommun mindre kommun frodades på 90-talet en hel subkultur av korruption. Kommunstyrelsens ordförande hade stort inflytande över hela kommunen – och behandlade lite kommunens pengar som om det hade varit hans egna. Fruar bjöds på resor till Tyskland och fick kläder, och på hemmaplan ordnades stora fester med alkohol för kommunens näringslivstoppar. I den rättegång som hölls efter att allt uppdagats så anförde KSO:n att ”han hade jobbat så mycket övertid genom åren, så han såg det lite som kompensation”.

̶   Det är både sorgligt och lite skrämmande att han inte ens verkade förstå problemet, kommenterar Emanuel Wittberg.

Ett annat exempel på korruption som bygger på naivitet är kommunerna som givit anställdas barn förtur till sommarjobb. Någon kommun hade till och med ett officiellt dokument som slog fast att anställdas barn skulle ha förtur till sommarjobben, och som menade att eftersom det stora lokala industriföretaget hade en sådan policy så skulle det vara orättvist om inte kommunen hade det.

̶   Här handlar det ju om ren naivitet, man tänker inte på att det blir ett gynnande av vissa och bryter mot opartiskhetsprincipen, konstaterar Wittberg.

Det låter ju lite som att korruption skulle vara vanligare och enklare i mindre kommuner där alla känner alla och risken för vänskapsrelationer är större?

̶   Det finns nog inga empiriska data som visar att det skulle vara så, men jag kan hålla med om resonemanget. I en kommun som Pajala eller Dorotea är det kanske svårt att undvika att den som jobbar på kommunen också känner den på företaget som är med i en upphandling. Men å andra sidan: om det är en sund kultur i en mindre kommun så är det enklare att ha kontroll.

Vad kan man egentligen göra för att motverka korruption och komma åt problemen?

̶   Kontrollerna behöver bli hårdare, och det behöver också bli bättre samordning av information mellan kommun och olika myndigheter. Upphandlingar, fakturor, bakgrundskontroller… sånt här borde automatiseras så att det går smidigt och i databaser där olika instanser delar data, säger Emanuel Wittberg.

Han menar också att kommunerna behöver bli tydligare med att vissa bisysslor inte är okej som politiker eller kommunanställd, att karantänsregler bör användas i större utsträckning och att transparensen behöver öka.

̶   Man kan jobba med de mjuka frågorna, med etiken så att man identifierar risksituationer och lär sig känna igen när en intressekonflikt kan uppstå, säger Wittberg.

Men det här med information och att dela data mellan myndigheter – blir inte det en krock med GDPR?

̶    Det är en verklig utmaning, men det är hanterbar. Flera kommuner och regioner gör det redan, och det visar att det går att hitta former som fungerar både juridiskt och praktiskt. Integritetsrisker kan hanteras genom tekniska skyddsåtgärder som begränsar vem som kan se vad.

Går det verkligen att komma åt korruptionen?

̶   Det kommer nog alltid att finnas, men förhoppningsvis bli bättre. Vi får framför allt försöka se till att det inte blir värre.