Det senaste halvåret har jag varit på en del lägenhetsvisningar i Stockholms innerstad och spänt följt några till budgivning. Det blev inte alls som väntat. Det är tydligt att den här marknaden står vid sidan av det som pågår i allas våra liv. Det var en överraskande upplevelse.

För 10-15 år sedan var medvetenheten om resursslöseriet vid bostadsrenoveringar låg. I dag finns det väl ingen som inte pratar hållbarhet men vet alla innebörden? De lägenheter vi tittade på varierade i gör-om-mig-grad. De hade ett jämförbart utgångspris per kvm oavsett om mycket av originalinredningen var kvar eller om allt åkt ut till fördel för nytt kök, badrum och öppen planlösning. De senare var ofta omgjorda senaste året och enligt många superfräscha. De andra var också fräscha men hade kvar fler väggar och kök omgjorda före år 2000. Gemensamt var att klädkammare och intilliggande litet badrum byggts om till ett större badrum. Standardmässigt var det alltså ingen skillnad.

De nyligen omgjorda lockade horder av spekulanter till visningarna, ofta par i 35-årsåldern. De andra hade bara ett fåtal spekulanter, varav flera frågade mäklaren vilka väggar som kunde rivas. Sen drog de nyligen omgjorda i väg rejält i budgivningen, övriga landade strax ovanför utpris. Dags att stanna upp och reflektera. Vad är det de är villiga att betala ett så högt pris för? Nytt och kanske en kontinental känsla? Det ser ut som på många instakonton, så check på det. Om bara något eller några år är lägenheterna dock hopplöst ute och måste göras om. I nio fall av tio är det laminatgolv av låg kvalitet, en köksinredning som inte är tänkt att hålla mer än några år och en planlösning som inte tillåter de som bor där att gå undan och vara ostörda.

Av de eftertraktade tidstypiska detaljerna finns kanske en bröstpanel eller en spegeldörr kvar från byggåret. De vet inte att de köper låg kvalitet som inte håller mer än några år och som bidragit till ett högt klimatavtryck. Hur kommer det sig att så många helt missat klimatdebatten, stoppar huvudet i sanden, följer flocken och inte tar eget ansvar? Om bara några år hänger de billiga skåpluckorna snett och ett nytt kök ska in och det gamla ska ut. Det går ju inte att försvara ett sånt slöseri. Och hela fastigheten tappar successivt den tidlösa kvalitet som betingar de högsta priserna.

Om utvecklingen fortsätter kommer vi bara ha bostäder som måste renoveras med korta intervall och där det eftertraktade tidstypiska måste fejkas eftersom tidigare ägare spekulerat bort täta årsringar och kvalitet. Vilken av lägenheterna gick då för högst pris per kvadratmeter? Jo den där originalköket, så klart kompletterat med de funktioner vi önskar i ett kök i dag, originalplanlösning, originaldörrar, originalgolv etc var kvar. Stylingen inför försäljningen hade skickligt lyft fram detta. Den såldes via dolt bud för en hög summa.

Många brf:er arbetar aktivt med att informera om kvaliteterna i sin fastighet. De med kunskap river inte ner väggar, byter äldre fönster eller sliter ut fungerande inredningar av hög kvalitet. Det är inte farligt att bo i en lägenhet där årsringarna syns och ger själ, för själ vill ju de allra flesta ha. Det får man genom att renovera varsamt, komplettera hellre än byta ut och jobba mycket med ny färg och funktioner. Klimatavtrycket blir närmast obefintligt och den ekonomiska vinningen hög. En påläst styrelse är garanten. Originalinredningar, kulturhistoria och tidstypiska detaljer säljer. Ju äldre, desto högre pris.