Att renovera och färgsätta en äldre fasad kräver varsamhet och respekt. I dag finns ett fåtal experter som har kunskapen och erfarenheten som krävs. När nyanserna träffar rätt blir resultatet vackert, men även små missgrepp kan skapa disharmoni.
– Varje decennium har haft sina pigment och material – från 1880-talets ljusa putsfasader till 2020-talets fasader med tegel, trä, betong, puts och plåt, säger Yvonne Lomborn, konsult med speciell inriktning på stockholmsfasader. Hon anlitas flitigt av bostadsrättsföreningar och arkitekter.
Initierat berättar hon om den varma mjuka färgsättningen i kalkfärger med traditionella pigment som järnoxid, kromoxidgrön, umbra och ockra som passar så väl i det nordiska ljuset. Förr användes de material och färger man hade tillgång till lokalt. Under senare tider har internationella färgföretag dominerat och många hus har blivit renoverade med färger som inte andas, i nyanser som förändrar husens uttryck.
– De nya färgerna åldras inte vackert. Ytorna drar till sig smuts, säger hon, men tillägger att den ursprungliga färgen ofta finns kvar under lager av modern färg.
Yvonne Lomborn visar en pärm med färgprover till ett pågående projekt och berättar hur hon arbetar. Just detta projekt är ett kvarter med trevåningshus byggda på 1950-talet i ytterstaden. Under 50-talet användes kraftiga varma jordfärger på fasader kombinerade med vita fönsterband.
Hon berättar att hon startar projektet med ett besök där hon dokumenterar husen med omgivningar och tar färg- och materialprover.
– Ibland är det ett detektivarbete att få fram vilka färger som användes från början, säger hon.
Efter det första besöket går hon till sitt kontor och lägger pussel. Det handlar inte alltid om att exakt återställa fasaden från husets byggår, utan om att göra en tidstypisk fasad som också ska fungera tillsammans med omgivande bebyggelse.
Till projektet har hon tagit fram tre varianter kompletta med färger för snickerier, fasad, sockel och alla detaljer som hängrännor och takmaterial.
När hon väljer färger till ett hus tänker hon på att de ska mötas på ett intressant sätt. Det ska finnas kontraster, men inte för hårda. Man ska inte arbeta med för många färger men inte heller använda kulörer i samma mättnad överlag. Det skapar disharmoni och saknar spänst.Att färgsätta fasader är som att klä en person, det märks om det stämmer, säger hon
Hon arbetar utifrån färgkodsystemet NCS som kategoriserar 2 500 kulörer. Det går att hitta och förmedla exakt rätt nyans till de som ska utföra arbetet.
Men om en siffra blir fel kan resultatet bli helt annorlunda än tänkt. 10 procent för mycket gult eller rött kan bli fatalt.
Därför är det viktigt att göra det slutgiltiga valet utifrån stora provmålade skivor.
Hon är alltid med och ger klartecken innan arbetet sätter igång. Hon vill inte överlåta det momentet.
– Många har svårt att bedöma ljusstyrka och nyanser och vad som händernär en kulör blir uppmålad i större skala och i dagsljus, säger Yvonne, som själv har ett medfött sinne för färgnyanser. Jag har exakta färgminnen från tidig barndom, berättar hon.
På kontoret händer en affisch, producerad på 1980-talet av Stockholms Stadsbyggnadskontor. Den föreställer tidstypiska Stockholmsfasader från 1880-tal och framåt med färgsättning och detaljer beskrivna. Affischen blev mycket spridd och kom till som en reaktion på den totala laglöshet som rådde när fastighetsägare i Stockholm började renovera sina gamla hus med moderna ofta bjärta färger. Under en period just när Yvonne Lomborn började sitt yrkesliv gav Stadsbyggnadskontor kostnadsfri färgrådgivning till fastighetsägare.
– Det var en mycket lärorik period. När tjänsten drogs in fick vi som jobbat där starta egna firmor.
Det har gått bra, men en stor nackdel är att de som egna företagare inte har haft möjligheter att lära upp en ny generation. Arkitektutbildningen innehåller bara lite färglära om exteriör färgsättning. Risken är att den djupare kunskapen försvinner, trots att den är efterfrågad.
I dag kräver Stockholms stad bygglov för att ändra färg på en fasad. Kulör och nyanser måste godkännas, men vilken kvalitet på färgen som används lägger man sig inte i såvida inte fastigheten är högt kulturklassificerad.
– Jag får uppfostra entreprenörerna, lära dem att välja traditionella pigment och färgtyper som åldras värdigt, säger hon.
Vi tar en tur till hennes senaste projekt, ett 1890-talshus i centrala Stockholm för att ta bilder. Den gula fasaden ska återfå sina ursprungliga färger, grått och en mjuk vit.
Färg är känslomässigt. Hon har genomfört många projekt där boende och andra intressenter velat driva igenom sin vilja baserat på tycke och smak. Då gäller det för henne att stå för sitt yrkeskunnande.
– Min uppfattning är grundad på stor kunskap och erfarenhet. Jag viker mig inte och i slutändan brukar de allra flesta vara nöjda, säger hon.
