Ett par som ansökt om bolån med hjälp av falska uppgifter och handlingar har dömts för grovt bedrägeri i hovrätten. Enligt Finanspolisen är den typen av bedrägerier ett sätt att tvätta pengar.
Norstedts Juridik skriver att paret gjorde en ansökan om bolån hos Danske Bank med hjälp av falska anställningsbevis som visade på goda månadsinkomster. Dessutom utelämnades att de hade två minderåriga barn.
Baserat på uppgifterna beviljades paret ett bolån om 4,7 mkr. Som säkerhet för lånet utställdes ett pantbrev motsvarande värdet på lånet i fastigheten. I utredningen framkom att paret tidigare nekats det bolån de velat ha, varför de betalat en “låneförmedling” för att få hjälp med den nya låneansökan. Något de betalat tiotusentals kronor för. De falska handlingarna härstammade troligtvis från “låneförmedlarna”.
Tingsrätten dömde båda i paret för bedrägeri av normalgraden till villkorlig och dagsböter. Men hovrätten har nu ändrat brottsrubriceringen till grovt brott.
Finanspolisen gick för några år sedan ut med en varning till kreditgivare om att bolån kan användas för penningtvätt. På sin hemsida beskriver Finanspolisen tillvägagångsättet såhär:
”I de aktuella fallen har personerna haft låga taxerade inkomster som inte gjort dem kreditvärdiga för ett bolån. I låneansökningarna har personerna uppgett att de under innevarande år påbörjat en fast anställning och inkommit med arbetsgivarintyg för att styrka detta.”
I många fall har bostaden förvärvats. Räntebetalningar och amorteringar har sedan skötts utan anmärkning, sannolikt med pengar som kommer från kriminell verksamhet.
Genom amorteringarna sker en penningtvätt och bostaden blir även ett sätt för den kriminella gruppen att förvara tillgångar. När bostaden sedan säljs förs pengarna in i den legala ekonomin som vinst från en bostadsaffär.
Finanspolisen skriver att ytterligare ett syfte kan vara att personernas identiteter ska användas i kriminella upplägg. Personerna är då sannolikt inte ens kvar i Sverige utan har återvänt till hemlandet kort efter registrering och utfärdande av identitetshandling och elektroniskt Bank-id.
Källa: Norstedts Juridik och Finanspolisen
