En ny statlig utredning föreslår att fastighetsägare ska kunna tvingas betala en obligatorisk avgift för att finansiera trygghetsskapande åtgärder i områden med sociala och trygghetsrelaterade problem. Förslaget, som presenterades den 17 januari i utredningen ”Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön”, möter skarp kritik från branschorganisationen Fastighetsägarna.

-Tvingande platssamverkan löser inte problemen i utsatta områden, menar Anna Thureson, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna Foto: Fastighetsägarna.
Fastighetsägarna menar att förslaget riskerar att förskjuta ansvaret för samhällsproblem som kriminalitet, arbetslöshet och låga skolresultat till fastighetsägare, problem som ligger utanför deras faktiska möjlighet att påverka.
–Förslaget innebär att fastighetsägare ska finansiera brottsförebyggande åtgärder i kommunalt definierade områden, vilket är både orimligt och ineffektivt. Det behövs istället långsiktigt samarbete mellan offentliga aktörer och andra relevanta parter, säger Anna Thureson, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna och expert i utredningen.
Enligt Fastighetsägarna saknar utredningen en grundlig analys av vilka problem som faktiskt skulle lösas med en tvingande modell, och varför dagens frivilliga samverkansmodeller inte räcker till.
– Det är oklart vilka resultat som skulle uppnås med en lagstadgad finansieringsmodell. Utredningen visar heller inte på något reellt behov av denna lagstiftning. Att lägga över ansvar på fastighetsägare för att lösa samhällsutmaningar är inte en hållbar lösning, fortsätter Thureson.
Fastighetsägarna lyfter fram att den befintliga modellen för frivillig platssamverkan redan ger goda resultat när den tillämpas på rätt sätt. Tvingande lagstiftning riskerar att underminera det förtroende och samarbete som är nödvändigt för att lyckas med långsiktiga förbättringar i utsatta områden.
– Vi behöver fokusera på att stärka och utveckla de frivilliga modellerna där olika samhällsaktörer arbetar tillsammans. En lagstiftning som tvingar fram samverkan kan istället skapa konflikter och minska engagemanget hos både offentliga och privata aktörer, avslutar Thureson.