Brf Masthugget i Göteborg är som en egen stadsdel med snart närmare 1400 lägenheter. Ett miljonprogramsbygge uppfört åren 1967–72, likformiga huskroppar, enhetlig färgsättning mot omgivningen, ljusgrå. Men inåt är fasaderna färgsatta så att varje gård får ett eget uttryck.
Borätt träffar ordförande Thomas Ahlstrand en Göteborgsgrå marseftermiddag. Han beskriver sin roll närmast som styrelseordförande för ett ganska stort företag. Alltså en som har helikoptersyn, inte lägger sig i detaljer men ser till att styra skutan rätt.
Vi promenerar runt i jakt på fotovinklar på de olika gårdarna. Trots det kyliga gråvädret är en del människor ute, platsen känns trygg och befolkad.
Thomas Ahlstrand har bott här länge. Hans barn har vuxit upp här och han beskriver en hemkänsla – det är lätt att leva med barn här, de hittar sina kompisar på gården och vidgar aktionsradien succesivt till nästa gård och nästa. Det har att göra med hur husen är placerade. Det är ungefär ett dussin stora vinklade huskroppar med ganska stora gröna ytor och många gamla träd. Husen är byggda i vinkel mot sydväst så att alla lägenheter och gårdar ska få sol en stor del av dagen. När området planerades tänkte man också på hur livet skulle gestaltas mellan husen. Trots att området är så stort finns en intimitet och överblickbarhet i närmiljön.
Grannar har koll
– Gårdarna stärker sammanhållningen. Barnen leker, vuxna grillar på sommarkvällarna, man kan träffa sina grannar spontant eller organiserat. Ibland har det ordnats loppis eller andra evenemang. Det gör att grannarna har ganska bra koll på varandra. Många bor kvar länge och unga som vuxit upp i brf Masthugget söker sig gärna tillbaka när de själva bildar familj, berättar han.
Området byggdes av Riksbyggen. Innan dess bestod bebyggelsen i Masthugget av det Thomas Ahlstrand kallar” idylliska ruckel”, alltså de så kallade Landshövdingehusen. Där var trångbott och standarden var låg, 90 procent av lägenheterna hade torrdass på gården. Centralvärme var ovanligt.
Totalsanering
Lösningen i 1960-talets anda blev totalsanering. De nya husen var från början tänkta som bostadsrätter. Men försäljningen gick trögt. På den tiden var nyproduktionen inte så attraktiv och den tidigare bostadsbristen hade vänts till ett överskott. Det fick bli hyresrätter men det var inte heller lätt att hyra ut. Till området byggdes ett köpcentrum, men handlarna slog igen en efter en.
Först 1980 bildade Riksbyggen den brf Masthugget som lever än idag. Föreningen tog över en infrastruktur med anställda och kommersiella lokaler, bland annat köpcentrumet som efter en brand byggdes om till kontor, idrottshallar, butiker och ett vandrarhem. Här finns också förskolor och föreningslokaler. För omkring 20 år sedan gjorde sig föreningen fri från Riksbyggen och började drifta allt i egen regi.
Upparbetat förtroende
I dag har föreningen 14 anställda. Det är en förvaltningschef, en teknisk chef, trädgårdsmästare, fastighetsskötare med flera. En tredjedel av föreningens intäkter kommer från de kommersiella lokalerna.
De över 50 år gamla husen kräver omvårdnad och uppdatering. En ny 50-årig underhållsplan har upprättats. Byggnadsställningar vittnar om pågående arbete.
– Här förstärker vi taket för att det ska hålla för solceller, säger han och pekar.
På nästa gård pågår en del av föreningens stora reliningprojekt. Halva trappuppgången har sina badrum avstängda. En tillfällig toalett-trailer står uppställd, men ordföranden tror och hoppas att grannsämjan är så god att många låter grannen låna badrummet.
Vi kommer också in på de i dag brännande frågorna om hur en bostadsrättsförening ska hitta rätt byggföretag och slippa fuskande underentreprenörer.
– Vi är som väl är ingen offentlig verksamhet. Vi behöver inte anlita de som lämnar lägst anbud, utan kan ta de vi litar på och har ett upparbetat kundförhållande till, säger han.
Det byggs också nytt på brf Masthugget. Lägenheterna blir fler. Ett tiotal radhus, byggda på taket till det tidigare köpcentrumet som numera är ett kontorshus har kommit till på senare år.
Busliv och prostitution
Tills nyligen drevs ett vandrarhem på Masthuggskajen. Det hade fungerat väl fram till för några år sedan då människor som arbetar för utlandsregistrerade byggföretag började hyra in sig där. Det blev stökigt, ett tillhåll med bland annat narkotikaförsäljning och prostitution. Vandrarhemmet fick sägas upp och nu pågår projektering för ombyggnad till lägenheter.
Det har också funnits en del sociala boenden och jourboenden som socialförvaltningen ägt eller hyrt, men dessa har också fasats ut, eftersom de genererade en del bråk och oro.
Läget intill ett av Sveriges mest restaurangtäta distrikt har både för och nackdelar. Lägenheterna är eftertraktade eftersom de ligger centralt men samtidigt behöver man vara vaksam. Genom åren har föreningen förstärkt sitt skalskydd genom bland annat låsta entréer och garage, förstärkta dörrar till cykelrum.
Och den sociala kontrollen fungerar:
– Vi har också haft problem med prostituerade i lägenheter. Det brukar vara grannar som upptäcker det och då vidtar föreningen snabbt rätt åtgärder.
Thomas Ahlstrand har arbetat som åklagare i 40 år, så han vet vad som behöver göras.
Föreningens storlek kräver att den drivs professionellt. Att dela upp den flera i mindre är inget alternativ. Frågan har varit uppe men det faller på att det skulle vara mycket svårt att göra en sådan uppdelning:
– Var skulle tomtgränserna gå, vem skulle ansvara för vad? Hur skulle de anläggningar som vi i dag har gemensamt ansvar för delas upp? Det skulle bli alldeles för klyddigt!
