Många drömmer om en fantastisk innergård med orangeri, växthus, odlingslådor och prunkande rosenrabatter. Men hur bör man tänka och agera för att få till en trivsam gård som verkligen fungerar och är hållbar över tid? Jeanette Skålander är en erfaren trädgårdsarkitekt och trädgårdsdesigner. Hennes tre ledord är trivsamt, funktionellt och tryggt.
Hon har arbetat i 20 år både med privata trädgårdar och brf-gårdar. Under åren har allt fler börjat bli intresserade av sin närmiljö. Trädgården ska inte bara vara något prydligt man passerar utan en plats som fyller flera olika behov, där man vill vara och umgås. Men hur ska man tänka när man väl fattat beslutet om att ge sin trädgård eller innergård ett ansiktslyft?
− Medlemmarna i en brf är ofta ganska taggade när de väl bestämt sig för att dra i gång ett projekt, berättar hon. Idéerna och önskemålen är många och bygger ofta på personliga önskemål. Växthus, orangeri, alla ska få sin odlingslåda, lekplats, rosenrabatter och så vidare. Då får jag börja ifrågasätta. Ofta håller varken energin eller ambitionen i sig särskilt länge. Risken är då att man snart har en gård som står och faller isär, med vissnande blommor som ingen vattnar. Dessutom måste man börja från grunden, berättar hon, hur är markförhållandena, finns det problem med dränering och avrinning. En hel del innergårdar har ju också utrymmen under gården, eventuella gårdsbjälklag kanske måste bytas ut. Sedan kommer den roligare biten när man ska återställa gården och göra den trevlig.
− Då arbetar jag ganska tätt med styrelsen och ofta också med en gårdsgrupp som tagit hand om alla de önskemål som dykt upp i föreningen. Jag lyfter in allt i planen och stolpar upp vad som är viktigast i de olika delarna av trädgården. De är många faktorer att ta hänsyn till. Bland annat beroende på hur medlemmarna lever. Är det små trånga lägenheter finns vissa behov, är det en stor gård behöver man skapa lite mindre rum. Kanske ska det finnas ombonade sittplatser, så att man inte känner sig uttittad. Det ska finnas lite skugga och blommor som doftar.
− Det måste ju också finnas plats för de lite tråkigare sakerna som sopsortering och cykelrum. Likaså bör man tänka på äldre och rörelsehindrade, undvika hinder som trappor. Jeanette Skålander menar att det är funktionellt och trivsamt att skapa olika rum på sin innergård. Barnen ska kunna få rasa runt, men det kan inte stå fotbollsmål lite överallt.
− Belysningen är också viktig, säger hon. Det ska kännas tryggt även på kvällen när man går ut med soporna. Men också trivsamt att titta ut på gården. De som sällan kommer ut ska också kunna njuta av utsikten över gården. Avsätt gärna en slant på mysbelysning för kvällsaktiviteter. En sak som ofta kommer upp i diskussionen kring gården är lekplatser. Enklare saker som sandlåda är ju inget problem, men rutschkanor, gungar och klätterställningar ställer höga krav på säkerhet, underlag och säkerhetsområden. En gunga kräver 8 meter och mjuka fallmattor.
− Där får jag vara den tråkiga, säger hon. Gamla lekanordningar klarar inte besiktningen idag. Ofta glömmer man bort att man måste tänka funktionellt och uthålligt även på växtnivå. − Där är det viktigt att jag tar till mig önskemålen från medlemmarna men också att jag styr dem mot tåligare och härdigare växter som klarar läget. Att vi tittar på bevattningssystem eller åtminstone ett bevattningsschema. Då kommer ofta lite mer förnuftiga tankar, man funderar lite mer över om växthuset kommer att utnyttjas, kanske tittar vi på en pergola med klätterväxter i stället. Men det där ska få ta sin tid, menar hon. Man träffas flera gånger, stämmer av och då brukar det mynna ut i betydligt mer hållbara och praktiska lösningar som ändå många känner ett engagemang för. Ofta glömmer man bort det arbete som krävs. Det krävs beständiga lösningar så att investeringen kan betala sig. Då skapar man mervärden som också påverkar lägenheternas värde. Det blir trevliga visningar för mäklare.
Lägg också tid på att välja rätt material, fall inte för sådant som lätt kan sjangsera över åren. Visst är det trevligt med grus, men det kräver underhåll. BRF fanan är ett av hennes många projekt. Hon berättar att det var en väldigt stor och anonym gård, mer som ett torg, innan omvandlingen tog vid. Det var många barn på gården och bollspel överallt, varken trivsamt, funktionellt eller särskilt tryggt. Tillsammans med föreningen delade hon upp gården, olika miljöer för olika behov. Många barn ställde krav på stora ytor med möjlighet att sitta nära, men samtidigt ramades leken in med mycket grönska för att dämpa ljudet. Man skapade en sektion för grill och fest, fasta bänkar och lösa möbler och en lugn del, en solig hörna för äldre med en pergola och rosenbuskar. Genom rosorna går en lite promenadstig där man kommer nära blommorna.
− Sedan anlade vi en boulebana inramad med mjuka linjer av murar av betongblock. Vi återvann en del de gamla markplattorna som lades i mönster som visade väg mot olika delar av gården. Alla träkonstruktioner gjordes med lärkträd som grånar vackert och inte behöver underhåll. − Den här innergården kommer att vara väldigt trivsam, lättskött och hållbar under lång tid. Grönska i olika höjder med olika växter som fyller hela odlingssäsongen från tidigt på våren, fram till höstfärger och vintergröna växter. Trivsamt, funktionellt och tryggt.
Foton: Njuta Trädgård
