Vid en liten avtagsväg från Råsundavägen i Solna strax norr om Stockholm ligger ett stort och fint gammalt hus. En gång arbetarbostäder till stenhuggare på det lokala stenbrottet, men sedan 25 år en liten bostadsrättsförening med sju lägenheter. Medelåldern i föreningen är cirka 35 år och sällan har jag träffat mer engagerade och entusiastiska styrelsemedlemmar än i brf Villa Kilen.
Sara Wågman, ordförande och Jennifer Ehrenström, styrelsemedlem möter upp utanför huset. Vi slår oss ner i Jennifers vardagsrum och det bjuds på nybryggt kaffe och bullar. Snart ansluter ytterligare en medlem i föreningen, Aida Sowan Sambou.
– När jag var en första visning här i huset för två sedan tyckte jag att det såg ut som Villa Villekulla, jag blev kär, även om jag försökte spela cool inför mäklaren, berättar Jennifer. Sara instämmer.
– Lägenheten hade dock legat ute i en månad, säger hon. En del spekulanter kanske kan känna en viss rädsla inför en så här liten förening och att det innebär en hel del ansvar. Men även jag föll direkt. Brf Villa Kilen består av sju lägenheter, fördelade på 2 trappuppgångar och totalt 12 boende. Källaren hyrs ut till en bilverkstad, vilket funkar fint,
dessutom ställer de gärna upp när det är dags för besiktningen.
Alla tre är överens om att styrelsearbetet funkar bra. De menar att fördelen med att vara en liten förening är att varje lägenhet har en i hushållet som är medlem i styrelsen, alla måste ta till sig information och vara delaktiga i de beslut som tas.
– Jag har bott i större föreningar innan och då har det bara löpt på och man har inte varit särskilt engagerad, säger Jennifer. Vi har en chatgrupp där vi ställer frågor och har en gemensam datadrive där alla dokument finns. Vi kommunicerar lättare och kan ta
snabbare beslut.
–Jag tror att alla, eftersom de är med i styrelsen, tycker att man kan göra sin röst hörd. Man känner sina grannar väldigt väl, säger Sara. Man berättar för varandra om man ska åka bort så att de kan ha lite koll. Det verkar fungera väldigt bra med det mesta i brf Villa Kilen, men en och annan utmaning finns.
– Det kan bli ganska tungt när det är större projekt som måste genomföras, säger Sara, vi hade en vattenläcka för en tid sedan och det krävdes en hel detektivarbete för att reda ut det hela. Det blev ju tyngre för några eftersom alla inte kan vara involverade lika
mycket. Någon måste ju vara koordinera och ha kontakt med olika företag.
De berättar att de i somras tog beslutet att anlita teknisk förvaltning.
– Nackdelen med den lilla brf:en är ju att det är mindre chans att det finns någon slags expertis inom olika områden. Man blir ju tvungen att lära sig saker som man inte kunde innan.
Den tekniska förvaltaren kommer också att ta över ekonomin vilket de tror blir jättebra.
– Vi blir avlastade och kommer att kunna fokusera mer på det vi vill göra själva och tycker är roligt, säger Sara. Jobba i trädgården, måla om och göra huset mysigare.
– Det är ändå kul att vara involverad i de större projekten, menar Aida. Och nu är vi inte ensamma. Vi behöver inte ta allt ansvar själva och få mer koll på vad som ska göras och när det ska göras av folk med mer expertis.
Föreningens gemensamma aktiviteter handlar mest om städdagarna.
– Det mesta sker ganska spontant, berättar Jennifer. Någon slänger något på grillen och då kanske några fler hänger på.
Men hur är det med de tunga bitarna; underhållet, sparandet, nödvändiga avgiftshöjningar och annat som så många styrelser tampas med?
– Förvaltaren håller på att ta fram vår 50-åriga tekniska underhållsplan. Den visar faktiskt att många saker som vi trodde behövde göras väldigt snart, ligger mycket längre fram i tiden, berättar Jennifer. Samtidigt får vi nu veta hur mycket som behöver sparas.
Då får vi också koll på vilka avgiftshöjningar som måste göras. Den gamla styrelsen hade inte höjt avgifterna på väldigt länge. Nu fick vi höja 15 procent och det blir ytterligare en höjning nästa år. Men nivån är ändå bra då avgiften varit låg innan avgiftshöjningen.
De tycker att det känns bra att få ett riktigt underlag på hur mycket som måste sparas. De har ett kollektivt ansvar för sitt fina hus.
– Här känner jag att det är min källare, mitt tak och mitt hus på ett helt annat sätt än i andra större föreningar jag bott i, säger Aida. Allt vi bidrar med ökar värdet på vårt hus och i förlängningen på lägenheterna. Det känns som en långsiktig investering. Så resonerar en väl fungerande styrelse.
Hur är det med möjligheterna till extern finansiering. Är bankerna njugga på grund av er litenhet?
– Vissa banker har ett minimum på åtta eller sex lägenheter. Men vi har inte upplevt några problem.
De har en långvarig bankkontakt som är väl insatta i deras ekonomi. De behövde ett mindre lån för ett par år sedan och det gick bra. En sak skulle kanske oroa mig lite i en så liten förening, vad händer om man skulle få in en ny medlem som inte vill vara med och driva föreningen?
– Vi har diskuterat detta, säger de. Tidigare mäklare har inte gett särskilt mycket information. Vi vill vara mer transparenta mot potentiella köpare om vad det faktiskt
innebär att flytta hit till en liten förening. Både för deras och vår skull. Ha en dialog
innan vi godkänner där vi kan berätta och de kan ställa frågor.
Det börjar bli dags att ta lite foton men först vill jag att de berättar kort om vad det allra bästa är med att bo i en liten förening.
Jennifer säger att det bästa med att bo i en lite förening är lyxen att sin egen lägenhet men också ha en trädgård och känslan av att bo i en villa. Aida håller med och håller också fram den härliga gemenskapen i huset. Sara känner att hon får en helt annan trygghet. När hon ville ta dit sina bin blev alla jätteglada.
– Jag vill slå ett slag för mindre föreningar, säger Jennifer. Det känns som det ofta skrivs förskräckliga historier, men jag får så mycket mer ut av detta boende att jag inte längre kan tänka mig att bo i en stor förening.
