Den svenska modellen innebär att löner och de flesta arbetsvillkor regleras genom kollektivavtal mellan fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Men företagen behöver inte teckna avtal för att verka på den svenska marknaden.
I rapporten ARBETSLIVSKRIMINALITET – ETT HOT MOT GOD PRODUKTIVITETSTILLVÄXT beskriver säkerhetsföretaget Ansvar Säkerhet faktorerna bakom den utbredda arbetslivskriminaliteten i Sverige:
Ur rapporten:
”Det är fullt lagligt för företag att stå utan kollektivavtal och betala mycket lägre löner. Fackliga organisationer har rätt att då vidta stridsåtgärder, såsom strejker och blockader för att förmå ett företag att teckna kollektivavtal. Dessa möjligheter utnyttjas mycket sällan.
Det finns därför många mindre företag i olika branscher som inte undertecknat kollektivavtal, och genom att anställa utländsk arbetskraft så kan de betala låga löner. Därtill finns det ett stort antal utländska entreprenadföretag, främst inom bygg- och anläggningssektorerna, som visserligen undertecknat kollektivavtal, nästan alltid så kallade hängavtal men som inte följer avtalen. Svenska fackliga organisationer har inte på något effektivt sätt värnat om kollektivavtalen när det gäller utländsk arbetskraft. Den svenska modellen lämnar ett vakuum som nyttjas för arbetslivskriminalitet.”
I alla EU-länder utom Sverige och Danmark har staten antingen fastställt minimilöner eller beslutat att vissa kollektivavtal ska vara allmängiltiga, det viss säga gälla för alla anställda i alla företag som är verksamma i en viss bransch.
Men det handlar inte bara om den svenska modellen. De utländska företagen utnyttjar också det faktum att EU inte har utvecklat adekvata rättsliga system för uppbörd av skatter och sociala avgifter vid gränsöverskridande arbete.
