Att påstå ett vi har en dysfunktionell bostadsmarknad är närmast en underdrift. Trots det visar många undersökningar att frågan hamnar ganska långt ner på listan när väljarna rangordningar vilka frågor som är viktiga när vi väljer vilket parti vi ska rösta på.
Några som vet det här bättre än de flesta är våra politiker som naturligtvis anpassar sig efter vad vi väljare prioriterar. Sjukvård, lag & ordning och skola & utbildning hamnar högst på tio i topp listan över de viktigaste politiska frågorna enligt svenska folket. Bostadsmarknaden hamnar inte ens på tio i topp listan. Allt enligt Novus undersökning från mars 2022. Att politikerna inte prioriterar bostadsfrågan högre beror helt en på att man inte vinner några val på att lösa bostadsproblemen och dessutom måste utmana företag och organisationer med starka ekonomiska intressen. Så här kort inför valet ska vi heller inte förvänta oss att det hinner hända så mycket.
Men helt overksamma är inte politikerna. Förslag om ökat skydd på bostads-rättsmarknaden behandlas just nu av Justitiedepartementet och förslaget om Startlån för att underlätta för hushåll som för första gången ska köpa en bostad presenterades nyligen och är nu ute på remiss. Det är bra att det händer saker men tyvärr går det för långsamt och förslagen är inte tillräckliga för att lösa problemen. Grunden till problemet med de höga bostadspriserna är att det byggts på tok för lite under alldeles för lång tid. Vi behöver bygga mer och mer prisvärt under lång tid för att dämpa prisutvecklingen. Vad vi behöver se är en prisutveckling som följer inkomstutvecklingen. Idag behöver hushållen i genomsnitt lägga 27 procent av den disponibla inkomst på boendet när de köper en bostad idag. Det är marginellt högre jämfört med hur det såg ut för tio till 15 år sedan.
Hushållen har levt i de bästa av två världar under lång tid. En god inkomstutveckling, lägre skatter, och som grädde på moset, betydligt lägre bostadsräntor har gjort att hushållen fram till nu inte haft några större problem med att köpa en bostad. Undantaget är dock unga förstagångsköpare som saknar pengar till en kontantinsats och som har för låga inkomster för att kunna betala dagen höga bostadspriser. En annan grupp som har svårt på bostadsmarknaden är ensamstående med barn. Problemen är som stört i storstäder som Stockholm och Göteborg. Där behöver unga förstagångsköpare och ensamstående med barn lägga 40 till 50 procent av den disponibla inkomsten på boendet för att kunna köpa en bostad idag. Men problemen sprider sig till allt fler kommuner i takt med att bostadspriserna stiger snabbare än inkomsterna. Så det som tidigare var ett storstadsproblem är på väg att bli ett nationellt problem.
På senare tid har allt fler börjat fråga sig om vi nått toppen på prisuppgången på bostadsmarknaden. De mest pessimistiska tror på en kraftig prisnedgång om räntan stiger mer än en procentenhet. Jag tillhör inte den kategorin. Hushållen har generellt sett goda marginaler och tål både ränteuppgångar och högre driftkostnader. Problemet är bara att högre boendekostnader riskerar att tränga ut annan privat konsumtion. Och eftersom den privata konsumtionen står för cirka 50 procent av tillväxten i ekonomin och BNP är den mycket viktig för samhällsekonomin. Så stiger inflationen och räntorna kan vi inte utesluta att bostadspriserna kan komma att påverkas negativt som en effekt av lägre ekonomisk tillväxt med lägre sysselsättning och ökad arbetslöshet. Men där är vi ännu inte och låt oss hoppas att vi inte hamnar där heller. För skulle vi hämna där kommer det framföra allt drabba hushåll med små marginaler vilket ofta betyder garantipensionärer, unga,
ensamstående med barn och individer som lever på sjuk- och aktivitetsersättning.
Mitt råd till vår bostadsminister Johan Danielsson är att prioritera två saker; ökat konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden och öka ungas möjligheter att köpa en bostad. Det förstnämnda kan han lösa genom att låta riksdagen besluta om ökat konsumentskydd genom att införa samtliga förslag i SOU 2017:31 Stärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden och det sistnämnda genom att höja ränteavdragen för förstagångsköpare genom att höja ränteavdragen till 70 procent de fem första åren och sänka kravet på kontantinsats till mellan fem och tio procent beroende på inkomst och
förväntad inkomstutveckling.
ARTURO ARQUES
